Förtroende ger frihet

Under strecket
Publicerad
Annons

Kolumn | Riksbanken och räntan
Turerna kring räntepolitiken är ett tecken på att Riksbanken kan växa i sin uppgift som en självständigt agerande institution att ha förtroende för. Dess roll är central. Dels för att ett fast penningvärde är en bra grund för en stabil och växande ekonomi. Dels för att det är trösterikt att åtminstone en offentlig svensk inrättning får koncentrera sig på att verka för sina långsiktiga mål utan att behöva bekymra sig om vart de dagspolitiska vindarna blåser.
Under det senaste dryga decenniet har den internationella debatten om penningpolitikens utformning mycket handlat om att sätta upp mål för inflationen. De flesta delar nog uppfattningen att Riksbankens målsättning att hålla inflationen på två procent har bidragit till en stabilare svensk ekonomi.
Men egentligen är strävan efter att nå en inflationstakt på ett visst antal procent beräknat enligt ett eller annat index ett ganska godtyckligt valt sätt att uttrycka det verkliga målet, nämligen att upprätthålla ett fast
penningvärde.
Några av världens mest framgångsrika centralbanker har uppnått sin ställning utan att alls laborera med inflationsmål. Tysklands Bundesbank sade sig fokusera på tillväxten i penningmängden, men hade i praktiken en hållning till sitt penningmängdsmål som var minst sagt flexibel. USA:s Federal Reserve har inget mål för inflationen utan är ålagd att uppvisa en tulipanaros i form av full sysselsättning, stabila priser och låga långräntor. Det som förenar dessa centralbanker är inte deras mål eller mekaniska handlingsregler. Utan det är att de med tiden skapat ett grundmurat förtroende att de kan göra bra penningpolitiska avvägningar. Förtroende är själva kittet i penningpolitiken.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons