Recension

Ungdomens bröd (Das Brot der frühen Jahre)Förtjusande av Böll om kärlekens kraft

KÄRLEKSHISTORIA Heinrich Bölls roman Ungdomens bröd är en berättelse om ett psykes våldsamma förvandlingar under förälskelsens häftiga inflytande och borde få författarens kritiker att ompröva sin ståndpunkt, tycker Martin Lagerholm.

Under strecket
Publicerad
Annons

Som ung soldat med brusten blick återvände
Heinrich Böll efter kriget till sitt älskade Köln, redan nu i egenskap av den skarpögda och uppriktiga iakttagare som snart skulle gälla som den främsta företrädaren för den tyska så kallade hemkomst- och ruinlitteraturen. Den ”tidshistoriska vidsyn” och ”ömsinta gestaltningsförmåga”, som Svenska Akademien 1972 belönade med Nobelpriset, utgjorde alltsedan debutverket på 40-talet ett trendbrott i den tyskspråkiga prosan, och innebar en rakare och enklare berättarstil fjärran från den grandiosa abstraherande idéromanens stolta tradition. En värld i spillror, tycktes Böll mena, behöver inga storslagna tankesystem och förskönande utsmyckningar, utan eftertanke och en pålitlig husgrund.

En av Bölls allra mest förtjusande skapelser från hans tidigare författarår är den lilla romanen, eller snarare långberättelsen
Ungdomens bröd från 1955, och som i Brombergs utgivningsserie Nobelklassiker nu åter ges ut i Per Erik Wahlunds översättning och med ett förord av Synnöve Clason.

Annons
Annons
Annons