Förtjänar inte barn kvalitets-tv?

Publicerad
Annons

Ibland får jag brev från läsare som tycker att jag är gnällig och snål mot barnprogrammen i tv. Varför är jag så kritisk mot sådant som barnen eller barnbarnen faktiskt gillar? Varför klaga på bristande kvalitet eller mossiga könsroller när kidsen sitter som förhäxade? Ibland läser man också recensioner av barn- eller familjefilmer som anses genomdåliga men ”älskades av den tioåriga bisittaren”, eller nåt liknande, och därmed i någon mån är lyckad.

Ska vi, således, inte ha samma krav på kvalitet på kultur som är producerad för den yngsta publiken? Ursäktas tekniska brister, kasst skådespeleri, manusmärkligheter och schablonmässigheter av att barnen ännu inte har en tillräckligt tränad kritisk förmåga att genomskåda hur många av filmerna och tv-programmen för dem är gjorda med vänsterhanden? Hur kan vi låta bli att bry oss om hur våra telningar via tv:n utsätts för mental mangling, samtidigt som vi lägger ner tusentals och åter tusentals kronor på deras kroppsliga säkerhet och välmåga? Är de psykiska aspekterna av barndomen fortfarande så underordnade de fysiska? Är det bara vi vuxna som inte lever av bröd allena?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons