Annons
X
Annons
X

Förtida farväl till värnplikten

Vid en högtidlig ceremoni på Stockholms slott idag kl 11.30 kommer Försvarsmakten att ”ta farväl” av värnplikten. Efter 109 år i tjänst och fyra miljoner rekryter i uniform är det slut. Istället får vi efter proposition från Alliansregeringen och med Miljöpartiets tysta bifall ett yrkesförsvar. I verkligheten tar Sverige ett steg ut i det okända – raka motsatsen till vad medborgarna och skattebetalarna har rätt att kräva .

Det kommer säkert att bli en hel del nostalgiska återblickar på den tid som varit med bilder från beredskapsåren, cykeltolkning och sega gubbar. Men man ska inte låta sig bedras.

Värnplikten är inte modern och uppfyller inte vår tids krav på gripbarhet och insatsförmåga, hävdar pådrivarna bakom yrkesförsvarets införande. Men de svenska förband som har gjort internationell tjänst i fredens sak och som till exempel nu befinner sig i skarpt läge i Afghanistan visar hur tunt det argumentet är. Och kan man verkligen med bevarad trovärdighet hävda att Finland och Danmark (med helt olika försvarsinriktningar) är omoderna?

Annons
X

Vi som hellre hade sett att värnplikten fått bestå som princip och utvecklats i praktiken, brukar avfärdas som hopplösa drömmare som längtansfullt ser tillbaka på invasionsförsvarets massarmé. Men så är förstås inte fallet. Försvarsmakten behöver långt i från alla i varje årskull (och till yrkesförsvaret handlar det om en årlig rekrytering på 4000 – 6000 personer).

Till exempel har en allmän mönstringsplikt fördelen att skapa band till försvaret hos alla medborgare. Det som så vackert heter folkförankring och som riskerar att försvinna med yrkesförsvarets betoning av att det handlar om ett jobb nästan vilket som helst. Risken understryks av att det finns en klar majoritet för värnpliktssystemet (
Opinion 2009, MSB). Plikten innebär också en existentiell påminnelse om att vi alla har ett ansvar för rikets säkerhet. Inte heller detta är omodernt.

Ett försvar är en försäkring som kostar, men med yrkesförsvaret ökar risken för att kostnaderna skenar, att man inte lyckas rekrytera tillräckligt antal eller att man får fel personer i kadern. Men inte ens om det blir rätt personer som rekryteras slår det pliktsystemet i fråga om mångsidighet. Vi får soldater som kan strida men inte nödvändigtvis mer – och mer är just vad släckningen av internationella krishärdar alltmer kräver.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    De rödgröna säger att det ska ske en utvärdering efter 2011, men det kan aldrig bli mer än ett dåligt skämt att utvärdera en reform som knappat har hunnit sjösättas. Satsningen på värnplikten blir också minst sagt motsägelsefull, eftersom man vill spara sönder verksamheten.

    Vid ett seminarium igår om var partierna – och inte Alliansen respektive De rödgröna – står i försvars- och säkerhetspolitiken ställdes frågan om hur robust det nya personalförsörjningssystemet egentligen är. Hur har man som ansvarig politiker tänkt agera om det visar sig att rekryteringen inte går som på räls, platser gapar tomma och försvarsmaskineriet hackar?

    Sorry, det finns inte finns någon plan. Man har ingen aning.

    Moderaternas Karin Enström svarade att utgångspunkten är att allt kommer att fungera, men om det inte skulle göra det får man hitta på något. Centerpartiets försvarspolitiske talesman Staffan Danielsson var inne på samma linje, spelade ned betydelsen genom att betona att den här reformen är som alla andra reformer.

    Men förlåt, försvaret är inte vilket politikområde som helst.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X