X
Annons
X
Recension

Lusten och ensamheten. En biografi över Hjalmar Söderberg Stark skildring av Hjalmar Söderberg som mobbad utböling

Jesper Högström firar sina största triumfer i beskrivningen av den unge Hjalmar Söderberg och av den alkoholism som spökade i hans liv. Men att avfärda Söderbergs religionskritiska böcker som som litterärt ointressanta är respektlöst, skriver Tommy Olofsson.

Hjalmar Söderberg (1869–1941) under en uppläsning i radio 1934. Foto: IBL

I sin biografi över Hjalmar Söderberg skriver Jesper Högström att Söderberg ”var en tillräckligt bra författare för att hans böcker skulle bli större än han själv ville göra dem”. Den karakteristiken är mitt i prick! Det är Söderbergs nyanseringsförmåga och hans inriktning på att ge komplicerade och sammansatta personskildringar som gör att hans verk är så märkvärdigt levande ännu i dag. Därtill kommer den oerhört smidiga stilen med formuleringar som på ett nästan oefterhärmligt sätt lyckas kombinera humor med vemod.

Det är som författare Söderberg är stor, av allt att döma större än han i sitt självtvivel föreställde sig för egen del, men som människa var han en ganska misslyckad figur, feg och egoistisk, i varje fall mot sina närmaste, mot sina två hustrur och sina barn i Stockholm och i Köpenhamn.

Hjalmar Söderberg (1869–1941) under en uppläsning i radio 1934.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X