Annons

Tove Lifvendahl:Försvarsförmåga i anförande och på revy

Ann Linde. Sätter en ny ton.
Ann Linde. Sätter en ny ton. Foto: Henrik Montgomery/TT

Sveriges beredskapsförmåga gällande yttre angrepp försvagas när medborgarna inte upplever sig ha full uppbackning från det inre försvaret.

Under strecket
Publicerad

SÄLEN | Det är en fordrande publik att tala inför, de 350 säkerhets- och försvarspolitiskt intresserade som organisationen Folk och försvar samlar i Sälen årligen. Här kommer den som sjunger upp på scenen inte ostraffat undan med att blåsa varmluft, och majoriteten får nog sägas tillhöra dem som i olika sammanhang kallas försvarsvänner. Ur det perspektivet får man i alla fall ge den tidigare utrikesministern Margot Wallström att hon inte drog sig för att svära i kyrkan, eller åtminstone inte läsa trosbekännelsen. Men allt som är djärvt är inte klokt. Och för Löfvenregeringen var den slutledningsförmåga som artikulerades genom Wallström ett trovärdighetsproblem.

När det gällde synen på hotbilden mot Sverige, sådan som Försvarsberedningen beskrev den i sin rapport ”Motståndskraft: inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025” från december 2017, hördes två olika stämmor i den duett som Margot Wallström och Peter Hultqvist framförde i Sälen 2018. Det sammanlagda resultatet blev inte harmoniskt, utan ljöd falskt. Synen på huruvida ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas” var helt enkelt skiljaktig hos utrikesministern och försvarsministern. Den senare anslöt sig till Försvarsberedningens slutsats.

Annons
Annons
Annons