Annons
X
Annons
X

Försvara civilisationen

Brysselattackerna
Sorgen behöver övergå i klok analys och konkret handling.
Sorgen behöver övergå i klok analys och konkret handling. Foto: Virginia Mayo / TT / NTB Scanpix

När det blev känt att Islamiska staten utropat Europa som sitt nästa stora slagfält, såg somliga det som överdrivet att betrakta som ett reellt hot. I dag kan ingen längre ifrågasätta allvaret.

Bara sedan i fjol har de svarta dagarna blivit allt fler. Attacken mot Charlie Hebdo den 7 januari 2015: 12 döda, 11 skadade. Gisslanattacken i en kosherbutik i Paris den 9 januari 2015: 4 döda. Paris den 13 november 2015: 130 döda, 368 skadade. Bryssel den 22 mars: minst 34 döda, minst 200 skadade.

Attackerna är en bekräftelse på den förhöjda hotbild som vi har levt med under en tid. Den 13 februari talade den franska premiärministern Manuel Valls på en säkerhetskonferens i München. Hans budskap lämnade inget utrymme för tvivel. ”Attacker kommer att ske, storskaliga attacker. Det kan sägas med säkerhet. Hyperterrorismen är här för att stanna.”

Annons
X

Syftet med terrordåd är inte främst att döda, utan att skrämma. Vikten av att inte låta rädslan vinna upprepas ofta i samband med terrordåd. Det behöver påminnas om, även om det är lättare sagt än gjort. Rädsla måste tas på allvar, men den får inte bli en förevändning för att inskränka människors frihet, eller kanaliseras i generaliserande fördomar. För då vinner de som vill stänga det öppna samhället.

När Anders Behring Breivik utförde sina massdåd, var det ett uttryckligt mål att samhället skulle bli repressivt gentemot konservativa, vilket på sikt skulle leda fram till väpnat våld från högern gentemot vänstern.

Islamiska statens logik är densamma. Genom sina dåd hoppas de frammana känslor av hat gentemot alla Europas muslimer. Tanken är att muslimerna till slut ska bli så förtryckta och missaktade, att det blir naturligt för dem att fatta sympati för IS.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Breivik misslyckades med sin plan. Det blev ingen konservativ kontrarevolution. Huruvida IS lyckas med sin plan, hänger på huruvida vi kan upprätthålla civilisationens värden även när våra fiender försöker förgöra just den civilisationen.

    Frågan som vi därför har ansvar för att ställa är: Vad kan Sverige göra för att förhindra terrordåd och rekrytering till extrema krafter? När det gäller jihadister är frågan för svensk del särskilt påkallad. I Sverige har Säpo varnat handläggare på Migrationsverket för att jihadister som stridit för Islamiska staten kan misstänkas försöka få asyl i Sverige, med hjälp av förfalskade eller stulna pass.

    Under 2014 åkte asylprövningens expertgrupp därför runt till asylprövningsenheterna för att påtala risken för att krigsförbrytare och terrorister från Syrien försöker få uppehållstillstånd i Sverige. I materialet slår man fast att ”syriska ärenden innebär särskilda utmaningar – noggrann utredning viktig”.

    I oktober 2015 kunde Säpo berätta att hela 125 svenskar just då befann sig i Syrien för att strida för IS, 90 män och 35 kvinnor. Utöver dessa har minst 115 återvänt till Sverige. ”Vi tror inte att det är 115 potentiella terrorister som kommer hem. Men de som kommer hem kan få lite av en rockstjärnestatus och bli förebilder för andra ungdomar. Vår uppgift är att identifiera och sortera ut dem. Finns det en eller två som är terrorister så måste vi göra något åt dem”, sade Säpochefen Anders Thornberg (TT 3/10-15).

    Det här är Sveriges ansvar. Det förebyggande och det repressiva står inte i motsats till varandra; Sverige behöver bli bättre på båda. Vi behöver både se till att rekryteringsunderlaget blir så knapphändigt som möjligt genom ett utbildningsväsende och en arbetsmarknad som ger unga en reell livschans, och samtidigt se till att det svenska rättsväsendet och tillämpningen av lagen verkar avskräckande på dem som befinner sig i riskzonen.

    Europa behöver skydda sig mot kommande terrordåd. För att göra så behöver de som gör sig skyldiga till att utföra eller planera illdåd gripas och lagföras – utan att rättsstatens principer böjs till oigenkännbarhet. Europas länder behöver också bli bättre på att samarbeta.

    Den goda nyheten är att vi kan påverka vår egen säkerhet. Även om det är omöjligt att helt skydda sig från ondska, innebär det inte att Europa inte går att försvara. Efter terrordådet i Paris i november 2015 höjde den franska polisen och säkerhetstjänsten beredskapen.

    Arbetet har givit resultat: den 18 november stormade den franska polisen en lägenhet norr om Paris och avvärjde därmed ett i närtid planerat dåd. I december hindrade den franska polisen två män från att utföra ett attentat i den franska staden Orléans.

    Frankrike har visat oss att det går att hitta sätt att möta och mota terrorism. Men detta kräver en realistisk inställning av det slag Manuel Valls gav uttryck för. I Sverige har det dessvärre funnits svårigheter på sina håll att ens erkänna magnituden av hotet.

    I juni 2015 rapporterade den tyska tidningen Die Welt att IS utropat Europa som sitt nästa stora slagfält, och avsåg smuggla in krigare via asylströmmarna. Det föranledde att ledarsidan den 10 juli 2015 lyfte frågan hur man ska man hantera den informationen i ett läge där det samtidigt finns ett akut behov av att hjälpa en stor mängd människor på flykt. Reaktionerna från olika håll var häpnadsväckande.

    ”Hela det här ’IS kommer anfalla Europa’-snacket… Tror folk på det?” kommenterade Malmös miljöpartistiska kommunalråd (bl a med ansvar för demokratifrågor) på Twitter. ”Är man självförvållat och medvetet dum i huvudet vill man ju tro på sådant”, fortsattes tråden av en juridiklärare vid ett universitet. En annan universitetslärare, i idéhistoria, anklagade textförfattaren för ”högerpopulism”. Generalsekreteraren för Sveriges Advokatsamfund var inne på samma spår: ”En obekväm känsla infinner sig när landets ledarskribenter bejakar populism och ‘anpassning’ till hotbilder.”

    Inställningen som dessa inlägg ger uttryck för är bekymmersam. Om Sverige inte klarar av att anpassa sig till reella hotbilder, utan hellre sticker huvudet i sanden, kommer vi att få mycket svårt att möta de svåra och föränderliga försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar vi står inför. Det kommer att göra oss onödigt sårbara för dem som hotar vår fred och demokrati.

    Den sorg vi alla känner för offren i Bryssel behöver nu därför omsättas i klok analys och handling.

    LEDARREDAKTIONEN

    Annons

    Sorgen behöver övergå i klok analys och konkret handling.

    Foto: Virginia Mayo / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X