Recension

Mission: Impossible IIIFörstklassig hisnande åktur

Idérikedomen i actionscenerna är beundransvärd.
Idérikedomen i actionscenerna är beundransvärd.
Under strecket
Publicerad
Annons

Vissa aspekter av filmkonsten ligger närmare en åktur på tivoli än låt oss säga en teaterföreställning. I actionfilmen blir den moderna staden en drömlik lekplats, försedd med kreativa kryphål i den fysikaliska lagstiftningen. Gravitation och friktion tillämpas litet godtyckligt på ett sätt som ligger nära barnens tecknade äventyr.
Så det krävs ingen större omställning när jag förflyttar mig några kvarter från tv-soffan, där jag har avnjutit morgonens dos av Tom & Jerry med min treåring, till en biograf för att beskåda Tom & Philip (Cruise och Seymour Hoffman) i den tredje installationen av Mission: Impossible.

Tanken har tydligen varit att det ska bli mer personligt den här gången. Agent Ethan Hunt (Cruise) har nu dragit sig tillbaka från aktiv tjänst för att istället undervisa, detta eftersom han har mött den stora kärleken och är beredd att bilda familj. Men när en av hans unga adepter råkar i knipa, lockas Ethan åter in i hetluften.
Motståndare den här gången är den diaboliske vapenhandlaren Owen Davian (Hoffman), och fiendskapen får en extra personlig skärpa när denne för bort Ethans hustru. Intrigen kretsar kring ett mystiskt domedagsvapen i en metallcylinder, och den kompliceras av en mullvad djupt inbäddad i de goda gossarnas egna led. Med viss ansträngning kan man skönja en kritik mot världspolisiära ambitioner inom amerikanska regeringskretsar.

Annons
Annons
Annons