Annons

Dick Harrison:Då diktades den första månresan ihop

George Méliès ”Le voyage dans la lune” (”Resan till månen”, 1902.)
George Méliès ”Le voyage dans la lune” (”Resan till månen”, 1902.) Foto: TT

På lördagen var det som bekant 50 år sedan människan för första gången landsteg på månen. Men drömt om månfärder har vi gjort i över 2000 år.

Under strecket
Publicerad

Nichelle Nichols som Uhura i ”Star Trek”

Foto: ParamountBild 1 av 1

Jag är född 1966 och var tre år gammal när Neil Armstrong tog sina första berömda steg på månen den 20 juli 1969. Min barndom präglades av rymdfärder, astronauter och science fiction. Jag glömmer aldrig när skolkamraterna berättade om. ”Månbas Alpha”, tv-serien med Martin Landau som gick för sent för att jag skulle få se den, och jag får fortfarande rysningar av nostalgiskt välbehag när jag tänker på den första ”Star Trek”-serien. Första hälften av 1970-talet vilade i månlandningens skugga. Men vi var sannerligen inte först om att drömma om rymden. Under antiken tjusades man av berättelsen om Ikaros som flög för nära solen så att hans vingar av vax smälte. Berättelsen vittnar såväl om att antikens människor spekulerade om hur man skulle göra för att flyga, samt att de höjde ett varningens finger mot folk som drabbats av hybris och siktade för högt.

Den första skribent som skrev om just månfärder var syriern Lukianos av Samosata. Omkring 160 e Kr författade han en av antikens mest lögnaktiga böcker, en satirisk skröna på grekiska som ironiskt nog bär titeln ”Sann historia”. Här skildras en resa till månen, inte med vaxade vingar utan medelst en stormvind. Kungen av månen befinner sig mitt uppe i en väpnad konflikt med kungen av solen, rörande vem som skall få kolonisera Morgonstjärnan. Kriget, som utkämpas mellan monsterliknande soldater, slutar med att solen segrar efter att dess styrkor lyckats dölja solljuset för månen, något som får sistnämnda himlakropps härskare att acceptera fredsförhandlingar.

Annons
Annons
Annons