Annons
X
Annons
X

Försörjningskravet satt på undantag

Undantagen i anhöriginvandringens försörjningskrav är så omfattande att en försvinnande del av ärendena berörs. Därmed uteblir också försörjningskravets positiva incitament för jobb och integration, skriver Gunnar Axén (M) och Mikael Cederbratt (M).

BRÄNNPUNKT | ANHÖRIGINVANDRING

Krav på anknytningspersonen i Sverige att kunna erbjuda mer än kärlek och luft stärker den nyanländas möjligheter till ett gott liv och en god kontakt med det svenska samhället.
Gunnar Axén och Mikael Cederbratt

Genom anhöriginvandring till Sverige kan familjer återförenas och nyetablerade relationer över nationsgränserna få en chans att blomma. Förra året anhöriginvandrade cirka 30 000 personer till Sverige, exklusive anhöriga till arbetstagare och studerande. Hittills under 2013 är motsvarande siffra drygt 15 000 personer.

Saknas goda förutsättningar till integration redan vid ankomsten riskerar dock anhöriginvandrare att hamna i utanförskap. Därför infördes det så kallade försörjningskravet för anknytningspersoner i anhöriginvandringen 2010.

Annons
X

Lagen innebär i praktiken att den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige på grund av skyddsskäl måste kunna försörja sig själv och ha en bostad innan han eller hon kan återförenas med sin partner i Sverige. Anknytningspersoner ska helt enkelt ha en ordnad situation för att ge sin partner goda förutsättningar att skapa sig ett gott liv i Sverige. Försörjningskravet ska härigenom stärka drivkrafter för arbete och integration och att öka incitamenten att flytta till arbete var i landet det än erbjuds.

Försörjningskravet infördes emellertid med omfattande undantag. Barn och deras föräldrar, flyktingar och alternativt skyddsbehövande, EES-medborgare och den som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år undantas samtliga.

Statistik från Migrationsverket visar att undantagen är så omfattande att försörjningskravet berör endast en försvinnande del av anhöriginvandringen. Under 2011 och 2012 omfattades mindre än en procent av anknytningsärendena och hittills i år har andelen sjunkit ytterligare. Enligt Migrationsverket har försörjningskravet tillämpats i 53 ärenden hittills i år – att jämföra med drygt 15 000 uppehållstillstånd beviljade av anhörigskäl.

När en så liten del anhöriginvandringen omfattas av försörjningskravet kan dess positiva incitament för jobb och integration aldrig ge effekt. Vi drar därför slutsatsen att försörjningskravet borde omfatta fler anknytningspersoner än i dag och att undantagen därmed är för omfattande i sin nuvarande utformning.

Samtidigt är det viktigt att familjers möjlighet till återföreningar efter separationer orsakade av krig och förföljelse inte bromsas i onödan. Särskilt viktigt är detta för barn. Därför undantas ju också barnfamiljer i dagens system. En stor del av anhöriginvandringen till Sverige består dock inte av barn och föräldrar som återförenas i Sverige. Under 2012 bestod den till två tredjedelar av nyetablerade relationer, 19 000 av totalt 30 000 personer. I år har andelen hittills minskat till ungefär hälften. Dessa ärenden rör alltså inte familjer som separerats av konflikt, utan människor som vill pröva en ny kärleksrelation i Sverige. Krav på anknytningspersonen i Sverige att kunna erbjuda mer än kärlek och luft stärker den nyanländas möjligheter till ett gott liv och en god kontakt med det svenska samhället.

Försörjningskravet har kritiserats för att riskera att orsaka onödig oro hos anknytningspersonen över dennes familjemedlemmars liv. Men syftet med anhöriginvandringen är familjeåterförening, inte skydd. För personer på flykt från krig eller förföljelse har vi ett asylsystem, genom vilket Sverige kan erbjuda skydd vid behov.

Eftersom anhöriginvandrare inte beviljas uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, utan familjeåterförening, är det också rimligt att förvänta sig en mer ordnad flytt till Sverige. Där ingår också en ordnad situation till vilken han eller hon ska komma. För oss är det också naturligt att det är anknytningspersonen i Sverige, snarare än skattebetalarna, som borde ta det primära ansvaret att ordna till exempel ett gemensamt boende.

Vi måste välkomna människor till Sverige genom att ge goda förutsättningar till en snabb etablering på arbetsmarknad och i samhällslivet. Ett försörjningskrav som omfattar fler skulle tydliggöra att det också är anknytningspersonens ansvar att bereda sin anhöriga de bästa av förutsättningar.

GUNNAR AXÉN (M)

ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott

MIKAEL CEDERBRATT (M)

riksdagsledamot med ansvar för migrationsfrågor

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X