X
Annons
X
Krönika

Anders Q Björkman: Försöker Akademien skapa konst i stil med urinoaren?

Kan Akademiens häpnadsväckande sammanbrott i själva verket vara ett stycke performancekonst? Det vore en lättnad – och ett sådant verk skulle passa väl in i en lång konsttradition att sabotera, häckla och förstöra.

Ju mer upphöjd kulturen är, desto större lust att förstöra kan den väcka. Till vänster Svenska Akademiens valspråk, till höger konstverket ”Fontän”.
Ju mer upphöjd kulturen är, desto större lust att förstöra kan den väcka. Till vänster Svenska Akademiens valspråk, till höger konstverket ”Fontän”. Foto: Ann Watsson/IBL

Kultur framställs inte sällan som något som svävar över annan mänsklig verksamhet. Något upphöjt och överjordiskt; som en kunglig kulturinstitution med ärevördiga anor och bladguld i stuckaturen ungefär. Samtidigt vet vi ju att kulturen alltid har sysselsatt sig med hur det är att vara människa – vilket inte sällan är en berättelse om våld och sex, lögner och pengar, smuts och lort.

Ju mer upphöjd kulturen är, desto större lust att förstöra kan den väcka. Till vänster Svenska Akademiens valspråk, till höger konstverket ”Fontän”.

Foto: Ann Watsson/IBL Bild 1 av 2

Marcel Duchamp (1887–1968) blev bland annat berömd för sina så kallade readymades – till exempel en flasktorkare och ett cykelhjul monterat på en pall. Absolut mest känd är urinoaren”Fontän”. Originalet har gått förlorat, men på 1960-talet gjordes åtta versioner i glaserat lergods som godkändes av Marcel Duchamp. På Moderna museet i Stockholm står ytterligare en version, som ursprungligen lär komma från en toalett på en krog på Regeringsgatan.

Foto: Peter Horree/IBL Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X