Försök till äreräddning av biblisk drottning

Under strecket
Publicerad
Annons

Anders Rayner Isebel 339 S. WAHLSTRÖM & WIDSTRAND. CA 280:- Bibeln är full av texter som genom sin knapphändiga natur mer eller mindre skriker efter bearbetning och utvidgning. Den författare som vill bättra på en historia ska dock veta att det erfordras något slags motvikt för att den litterära parafrasen ska expandera bortom sin parasitära existens, och bli något mer än renovering och broderi. De bearbetningar som avlas enkom i fåvitsk utbyggnadsanda glömmer vi snart bort. Det behövs något mer, något eget, något som det ofta tövar innan en författare finner. Därför lämpar sig i regel inte parafrasiska projekt för nybörjaren. Detta gör att Anders Rayners roman Isebel framstår som en smula dumdristig. Han har gjort det svårt för sig, vilket givetvis är berömligt, i dessa dagar då var och varannan debutant söker tjusa publiken med schablonmässig introspektion i storstadsmiljö. Han har bläddrat i Gamla testamentet, funnit Isebel, den feniciska konungadottern som på 800-talet f Kr var drottning av Israel, och gjort henne till huvudperson i en ganska umbärlig, ehuru uthållig, bibelhistorisk kärleksroman, som handlar om en kvinnas strävan efter självförverkligande i en på alla vis patriarkalisk tidsålder. Isebels make, kungen och häradsbetäckaren Achav, benämnd Ahab i Bibeln, hinner bli far till drygt 150 ungar, därför gör drottningen, uppfostrad enligt kärleksgudinnans Astartes sexuellt frigjorda bud, vad hon kan för att tillfredsställa sina lustar på annat håll. Hon är en modern kvinna, ”stark”, i en omodern tid och för detta straffas hon med allsköns motgångar och, slutligen, döden. I de bibliska böckerna beskrivs Isebel som en syndig kvinna, det står att hon förledde kristna till otukt och avgudadyrkan, och det är denna bild Rayner ger sig på att förändra. Det rör sig inte om någon av vetenskapliga, exegetiska skäl genomförd nyansering eller korrigering, nej, det är en komplett revision, och bevekelsegrunderna är enbart litterära.

Annons

Vi får höra Isebels version, ett förlorarens vittnesmål, en alternativ utsaga, som understryker att det är vinnarna som skriver historien. I Första Konungaboken besegras Baals profeter i en sorts gudarnas tvekamp av Elia på berget Karmel. I Rayners tappning är det tvärtom Isebel som nedkallar himlens välsignelser och botar landets förödande torka, men hur ska hon med sin tysta, kvinnliga stämma kunna konkurrera med Jahves otaliga predikanter och nedtecknare? Rayner behärskar genrens typiska gammelprosa till fullo, med kärleksakter, dryckesgillen och åsnelängder, här intar man föda och dryck i stället för att äta och dricka. Det är korrekt, men förstelnat. Ibland får jag intrycket av att han skrivit med tillkämpad glädje, med pliktskyldighet, och sådant lägger ofelbart kapson på dramatiken. Det går kanske an om en författare har något viktigt att förmedla, men eftersom Rayner inte bryr sig om att fördjupa motiven tycks hans huvudsakliga avsikt vara förströelse. Sedan är det förstås ingen lätt sak för en ung, manlig författare, bosatt i Malmö, att föreställa sig hur en israelisk, idolatrisk drottning resonerade för nästan tretusen år sedan. Det är, som sagt, litet dumdristigt. Om än tappert.

Annons
Annons
Annons