Annons
X
Annons
X

Forskare i upprop: Sluta manipulera vetenskapen

Aldrig tidigare har vi sett en större belastning av hormonella sjukdomar. Europa och världssamfundet måste nu agera mot hormonstörande ämnen. Men precis som debatten om klimatförändringar har debatten om denna fråga lidit av förvrängningar av bevisen, skriver hundratalet forskare i ett internationellt upprop.

Foto: Henrik Montgomery/TT

DEBATT | HORMONSTÖRANDE ÄMNEN

Vi ser det som vår skyldighet att framföra vad våra resultat från forskningen innebär för sam­hället och framtida generationer.

Under decennier har vetenskapen attacke­rats när upptäckter väckt frågor kopplade till kommersiella verksamheter och särintressen. Veten­skapliga bevis har medvetet förvanskats av personer som för­nekar vetenskapen och aktörer understödda av ­industriella intressen för att skapa ett falskt intryck av kontrovers. Genom att skapa tvivel har skydds­åtgärder försenats, med farliga konsekvenser för människors hälsa och miljö. 

Dessa ”tvivlare” arbetar över flera områden, inklu­sive tobaks- och petrokemisk industri, och inom den agrokemiska sektorn. Den petrokemiska industrin är ensam källa till tusentals giftiga kemikalier och bidrar till den massiva ökningen av koldioxid i atmosfären som driver klimatförändringarna.

Annons
X

Kampen för att skydda klimatet gick in i en ny era i och med Parisavtalet 2015, bittert motarbetat av skeptiker trots vida spridd konsensus bland klimat­forskare som hängivet arbetar i allmän­hetens ­intresse. En liknande kamp rasar när det gäller beho­vet av att minska exponeringen för hormonstörande ämnen. EU-kommissionen är på väg att implementera världens första reglering av hormon­störande ämnen. Samtidigt som även många andra ­regeringar uttrycker oro över hormon­störande ­ämnen saknas regleringar för dessa kemikalier. 

Aldrig tidigare har vi sett en större belastning av hormonella sjukdomar, såsom cancer i bröst, testiklar, äggstockar och prostata, försämrad hjärn­utveckling, diabetes, fetma, icke nedvandrade testiklar, missbildad penis och låg spermiekvalitet. Den överväldigande majoriteten av forskarna inom området som aktivt söker orsakerna till dessa ­oroande hälsotrender är överens om att flera olika faktorer är inblandade, och bland dessa finns även kemikalier som kan störa våra hormonsystem. 

Flera vetenskapliga sammanslutningar har påpekat att dessa kemikalier, som benämns hormonstörande, utgör ett hot mot världshälsan. Bland ­ämnena finns flamskyddsmedel i möbler och elektronik, mjukgörare i plast- och hygienprodukter, och i bekämpningsmedel vars spår hittas i vår mat. De kan interagera med naturliga hormoner under kritiska perioder av utveckling, under graviditet ­eller pubertet, när våra kroppar är extra känsliga. 

Det är inte möjligt att hantera den ökande sjukdomsbördan genom bättre medicinska behand­lingar, delvis beroende på att det inte finns någon bot men också för att hälsoeffekterna inte går att reparera. Vi har också begränsade möjligheter att minska vår exponering genom att undvika vissa konsumtionsvaror eftersom merparten av de hormon­störande ämnena når våra kroppar genom mat kontaminerad med dessa kemikalier. 

En nyckel för att hejda ökningen av hormonella sjukdomar är att förhindra exponering för kemikalier genom mer effektiv reglering. Men planer på att ta fram sådan reglering inom EU möter hårt motstånd från forskare med starka kopplingar till industrin, något som ger intryck av att det saknas vetenskaplig konsensus där det egentligen inte finns ­någon konflikt. Samma strategi användes av tobaks­industrin, och det har kontaminerat debatten, förvirrat allmänheten och underminerat politikers och beslutsfattares strävan att utveckla och anta mer effektiva regleringar. 

Både debatten om klimatförändringar och hormon­störande ämnen har lidit av industristödda aktörers förvrängning av bevisen.

Många forskare upplever att deras objektivitet och neutralitet kan undermineras om vi offentligt uttalar oss i politiska frågor eller ger oss in i den poli­tiska debatten. Det skulle onekligen vara oroande om våra politiska åsikter skulle påverka vårt vetenskapliga omdöme. Men det är snarare de som förnekar vetenskapen som låter sina omdömen påverkas av politik. Resultatet är oåterkallelig skada. Vilse­ledandet av forskningen om tobak kostade tiotals miljoner liv. Vi får inte göra om samma misstag igen. 

Vi anser att det inte längre är acceptabelt att ­förbli tysta. Som forskare har vi en plikt att delta i debatten och informera allmänheten. 

Vi ser det som vår skyldighet att framföra vad våra resultat från forskningen innebär för sam­hället och framtida generationer, och att uppmärksamma de allvarliga risker vi står inför. Insatserna är höga, och behovet av politisk handling för att både hejda exponeringen för hormonstörande ­ämnen och hejda konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser är akut.

Som forskare inom hormonstörningsområdet och vad gäller klimatförändringar, har vi enats då många av de åtgärder som krävs för att minska expo­neringen för hormonstörande ämnen också kommer att hjälpa kampen mot klimatförändringarna. De flesta syntetiskt framställda kemikalierna tas fram från biprodukter ur produktionen av fossila bränslen i den petrokemiska industrin. När vi reducerar mängden olja som raffineras så kommer vi även minska produktionen av biprodukter som driver användandet av plast och mjukgörare. Dessa kemikalier påverkar manlig reproduktiv hälsa och bidrar till ökad cancerrisk. Genom att minska beroendet av fossila bränslen och uppmuntra alterna­tiva drivmedel kommer vi inte bara sänka växthusgasutsläppen, utan även begränsa utsläppen av kvicksilver. Kvicksilver är en förorening i stenkol som, genom utsläpp till luften och ackumulering i fisk, når våra kroppar och påverkar hjärnans utveckling. 

Trots att många regeringar har uttryckt politisk vilja att ta itu med växthusgaserna, har över­föringen av vetenskaplig kunskap om klimatförändringar till effektiv policy blockerats, delvis på grund av den desinformation som använts för att förvirra allmänheten och våra ledare. Regeringarna är redan sent ute. 

Det är viktigt att vi inte upprepar dessa misstag för hormonstörande ämnen, och att vi lär av erfarenheterna från klimatforskare och folkhälso­intressenter.

EU-kommissionen har chansen att besluta om regleringar för hormonstörande ämnen som kommer sätta en ny standard världen över och skydda oss från skadliga effekter. Men vi är oroade över att de regleringsalternativ som läggs fram av EU-­kommis­sionen kommer vara betydligt svagare än vad som krävs för att skydda oss själva och framtida generationer. De har satt bevisnivån för att identifiera hormonstörande ämnen betydligt högre än för andra farliga ämnen, som cancerframkallande ­ämnen, vilket innebär att det i praktiken kommer att bli väldigt svårt att få ett ämne erkänt som hormon­störande inom EU.

Det krävs omedelbara åtgärder inom båda policyområdena. Därför kräver vi utveckling och implementering av effektiva åtgärder som hanterar både hormonstörande ämnen och klimatförändringar på ett koordinerat sätt. Ett effektivt sätt att åstadkomma detta skulle vara att skapa en organisation inom FN med samma internationella ställning och befogenheter som IPCC. Organet skulle granska forskningen som beslutsfattare ska använda i allmänhetens tjänst och skulle skydda vetenskapen från påverkan av särintressen. 

Detta är vi skyldiga framtidens generationer.

Artikeln har primärt undertecknats av:

Andreas Kortenkamp, Brunel University (Storbritannien); Barbara Demeneix, CNRS/Muséum national d’histoire naturelle (Frankrike); Rémy Slama, Inserm, University Grenoble-Alpes (Frankrike); Edouard Bard, Collège de France (Frankrike); Åke Bergman, Swetox (Sverige); Paul R. Ehrlich, Stanford University (USA); Philippe Grandjean, Harvard Chan School of Public Health (USA); Michael Mann, Penn State University (USA); John P. Myers, Carnegie Mellon University (USA); Naomi Oreskes, Harvard University, Cambridge (USA); Eric Rignot, University of California (USA); Niels Eric Skakkebaek, Rigshospitalet (Danmark); Thomas Stocker, University of Bern (Schweiz); Kevin Trenberth, National Centre for Atmospheric Research (USA); Carl Wunsch, Massachusetts Institute of Technology (USA); Jean-Pascal van Ypersele, Université catholique de Louvain (Belgien); R. Thomas Zoeller, University of Massachusetts, Amherst (USA)

Övriga undertecknare är:

Ernesto Alfaro-Moreno, Swetox (Sverige); Anna Maria Andersson, Rigshospitalet (Danmark); Natalie Aneck-Hahn, University of Pretoria (Sydafrika); Patrik Andersson, Umeå universitet (Sverige); Michael Antoniou, King’s College (Storbritannien); Thomas Backhaus, Göteborgs universitet (Sverige); Robert Barouki, Université Paris-Descartes (Frankrike); Alice Baynes, Brunel University (Storbritannien); Bruce Blumberg, University of California, Irvine (USA); Carl-Gustaf Bornehag, Karlstads universitet (Sverige); Riana Bornman, University of Pretoria (Sydafrika); Jean-Pierre Bourguignon, University of Liège (Belgien); François Brion, Ineris (Frankrike); Marie-Christine Chagnon, Inserm (Frankrike); Sofie Christiansen, Technical University of Denmark (Danmark); Terry Collins, Carnegie Mellon University (USA); Sylvaine Cordier (emeritus), IRSET, University of Rennes (Frankrike); Xavier Coumol, Université Paris-Descartes (Frankrike); Susana Cristobal, Linköpings universitet (Sverige); Pauliina Damdimopoulou, Karolinska Institutet (Sweden); Steve Easterbrook, University of Toronto (Kanada); Sibylle Ermler, Brunel University (Storbritannien); professor Silvia Fasano, University of Campania – Luigi Vanvitelli (Italien); Michael Faust, F+B Environmental Consulting (Tyskland); Marieta Fernandez, University of Granada (Spanien); Jean-Baptiste Fini, CNRS/ Muséum national d’histoire naturelle (Frankrike); Steven G Gilbert, Institute of Neurotoxicology & Neurological Disorders (USA); Andrea Gore, University of Texas, (USA); Eric Guilyardi, University of Reading (Storbritannien); Åsa Gustafsson, Swetox (Sverige); John Harte, University of California, Berkeley, (USA); Terry Hassold, Washington State University (USA); Tyrone Hayes, University of California, Berkeley, (USA); Shuk-Mei Ho, University of Cincinnati (USA); Patricia Hunt, Washington State University (USA); Olivier Kah, University of Rennes (Frankrike); Harvey Karp, University of Southern California (USA); Tina Kold Jensen, University of South Denmark (Danmark); Henrik Kylin, Linköpings universitet (Sverige); Susan Jobling, Brunel University (Storbritannien); Maria Jönsson, Uppsala universitet (Sverige); Sheldon Krimsky, Tufts University (USA); Bruce Lanphear, Simon Fraser University (Kanada); Juliette Legler, Brunel University (Storbritannien); Yves Levi, Universite Paris Sud (Frankrike); Olwenn Martin, Brunel University London (Storbritannien); Angel Nadal, Universidad Miguel Hernández (Spanien); Nicolas Olea, University of Granada (Spanien); Peter Orris, University of Illinois (USA); David Ozonoff, Boston University (USA); Martine Perrot-Applanat, Inserm (Frankrike); Jean-Marc Porcher, Ineris (Frankrike); Christopher Portier, Thun (Schweiz); Gail Prins, University of Illinois (USA); Henning Rodhe, Stockholms universitet (Sverige); Edwin J Routledge, Brunel University (Storbritannien); Christina Rudén, Stockholms universitet (Sverige); Joan Ruderman, Harvard Medical School (USA); Joelle Ruegg, Karolinska Institutet (Sverige); Martin Scholze, Brunel University (Storbritannien); Elisabete Silva, Brunel University (Storbritannien); Niels Eric Skakkebaek, Rigshospitalet (Danmark); Olle Söder, Karolinska Institutet (Sverige); Carlos Sonnenschein, Tufts University (USA); Ana Soto, Tufts University (USA); Shanna Swann, Icahn School of Medicine (USA); Giuseppe Testa, University of Milan (Italien); Jorma Toppari, University of Turku (Finland); Leo Trasande, New York University (USA); Diana Ürge-Vorsatz, Central European University (Ungern); Daniel Vaiman, Inserm (Frankrike); Laura Vandenberg, University of Massachusetts (USA); Anne Marie Vinggaard, Technical University of Denmark (Danmark); Fred vom Saal, University of Missouri (USA); Bernard Weiss, University of Rochester (USA); Wade Welshons, University of Missouri (USA); Tracey Woodruff, University of California (USA).

Annons
Annons
X
Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X