Pontus Wasling har skrivit boken ”Minnen fram och tillbaka” (Volante förlag, 2013).
Pontus Wasling har skrivit boken ”Minnen fram och tillbaka” (Volante förlag, 2013). Foto: Volante förlag

Hjärnforskare: Därför minns vi böcker från tonårstiden bäst

Långläsning

Varför minns vi vissa böcker bättre än andra – och hur kan man göra för att lägga orden på minnet? Enligt hjärnforskaren Pontus Wasling krävs det känslomässigt engagemang för att minnen ska bevaras en längre tid.

Du ser boken framför dig: omslaget och formatet, du minns kanske tyngden i handen och var du befann dig när du läste boken. Innehållet däremot kan vara svårare att minnas i detalj – i synnerhet vad som hände där någonstans i mitten.

Alla drabbas förstås inte av den här typen av glömska, men säkert fler än som vill erkänna det. Närminnet avtar nämligen radikalt det närmaste dygnet, i synnerhet om man konsumerar text och film ytligt och i stor mängd på en och samma gång. Personer som ser ett avsnitt av en tv-serie varje vecka minns serien mer i detalj än de som slukar en hel säsong över helgen, har studier visat.

Samma sak gäller läsning.

Men hur kommer det sig att litteraturen som vi vältrar oss i och tillskriver så många positiva egenskaper faller i glömska på det här sättet?

Man kan säga att känslor är det bästa minnesklistret. Det ser man tydligt i studier; att om man ska lära sig nya ord, så lär man sig ord som är emotionellt laddade bättre.

Foto: Svenska Dagbladet

Hjärnforskaren Pontus Wasling skäms inte för att han inte kan återge handlingen i Fjodor Dostojevskijs "Bröderna Karamazov" – men han rekommenderar den gärna till andra. Han minns nämligen att han tyckte mycket om den när han läste den.

– Man kan ju läsa en tjock bok på flera hundra sidor och tycka att den var fantastisk, men när man ska återberätta innehållet i boken efter några månader är det väldigt litet kvar, bekräftar Pontus Wasling, hjärnforskare och neurolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Enligt Wasling beror detta på att hjärnan är bättre på att lagra emotionella minnen än så kallade deklarativa minnen. Den senare varianten ser till att lagra fakta, som till exempel namnet på karaktärerna i boken och själva händelseförloppet.

Enda kruxet är att dessa minnen är bräckliga, de bryts ner med tiden – och kan dessutom omtolkas vid ett senare tillfälle. Emotionella minnen däremot, vilka lagras efter starka känslomässiga upplevelser, kan stanna kvar lång tid efteråt.

– Man kan säga att känslor är det bästa minnesklistret. Det ser man tydligt i studier; att om man ska lära sig nya ord, så lär man sig ord som är emotionellt laddade bättre, säger Pontus Wasling.

Utan detta känslobaserade minnesklister hade kanske inte Nancy Spungens tragiska öde på ett hotellrum i New York på sjuttiotalet haft så stor påverkan på en 14-årig grabb från Jonsered, en bruksort en mil öster om Göteborg.

1978 hittades den 20-åriga Spungen död efter att ha fått ett knivhugg i magen, och misstankarna riktades mot pojkvännen, Sex Pistols-basisten Sid Vicious. Båda var tunga drogmissbrukare och Vicious dog i en överdos innan han hann ställas inför rätta för mordet.

Nancy Spungens mamma, Deborah Spungen, skrev om händelserna i biografin "Inte som andra döttrar" (1983).

Jag gjorde väl ett par poänglösa försök att röka cannabis på en Roskildefestival, annars har jag aldrig rört någon drog.

Robert Lauls självbiografiska bok ”Alkisbarn” gavs ut 19 mars. Foto: Norstedts förlag.

Boken ger inte bara en inblick i punkrockens dödsföraktande tidsanda och en mammas sorg, den blev också ett sorts rättesnöre för den svenska Aftonbladet-journalisten Robert Laul, vars mamma också var missbrukare.

– Jag gjorde väl ett par poänglösa försök att röka cannabis på en Roskildefestival, annars har jag aldrig rört någon drog, och jag tillskriver den här boken det, säger Laul.

Robert Laul är aktuell med självbiografin "Alkisbarn", där han berättar om en sin barndom och hur det kom sig att han själv blev alkoholist som vuxen. Han minns den nötta pocketutgåvan av "Inte som andra döttrar" som han bar med sig var han än gick som tonåring.

Den har fortfarande stor betydelse för honom.

– Jag har alltid haft Spungens bok i bakhuvudet och tänkt att jag skulle vilja skriva en liknande bok, fast om alkohol. Att det vara lika farligt som narkotika.

Lauls favoritbok uppfyller två kriterier för vad som gör den minnesvärd: den påverkade honom känslomässigt, och lästes i tonåren. "Minnespuckeln" kallar forskarna perioden mellan 16 och 24 år. En tid i livet som vi minns särskilt bra på grund av att vi upplever många nya och omvälvande saker, menar Pontus Wasling.

En annan, samverkande förklaring är att det är sista fasen då hjärnan utvecklas strukturellt, fram till 24–25 års ålder.

Foto: Alastair Grant / TT / NTB Scanpix

Minnesmästarna till exempel, de måste minnas fakta som inte har någon känslomässig inblandning över huvud taget.

Vi har även den perioden att tacka, eller skylla, vår musiksmak på och Wasling menar att detsamma rimligen borde gälla litteratur.

– Jag uppfattar det som att lärare på gymnasiet inte alltid tycker att deras uppgift är så viktig, men de styr ju hela generationers smak av böcker. Så var det för mig i alla fall, att det man konfronterades med då, om det lades fram på ett aptitligt sätt, blev extremt viktigt för resten av livet.

SvD Kultur har samlat minnen från 100 år: Jag minns svd.se

Och för den som vill lägga handlingen i "Bröderna Karamazov" på minnet finns det metoder. Som att använda flera sinnen, som doft, syn och hörsel – för ju större del av hjärnan som används för ett minne, desto lättare är det att återkalla.

– Det ser man hos minnesmästarna till exempel, de måste minnas fakta som inte har någon känslomässig inblandning över huvud taget. Vad de gör är att de förvandlar tråkiga fakta till ofta väldigt visuellt starka berättelser, för att det är lättare att lära sig, säger Pontus Wasling.

Pontus Wasling har skrivit boken ”Minnen fram och tillbaka” (Volante förlag, 2013).

Foto: Volante förlag Bild 1 av 4
Foto: Svenska Dagbladet Bild 2 av 4

Robert Lauls självbiografiska bok ”Alkisbarn” gavs ut 19 mars.

Foto: Norstedts förlag. Bild 3 av 4
Foto: Alastair Grant / TT / NTB Scanpix Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X