Annons
X
Annons
X

Försäkringsbolagen tjänar storkovan på dyra fonder

Försäkringsjättarna Länsförsäkringar och Skandia har ett dolt specialutbud med dyra fonder, som enbart är till för externa förmedlare och rådgivare. Fonderna både kostar mer och presterar sämre än genomsnittet.

– Fonderna finns för att ta ut avgifter, säger Joakim Bornold, sparekonom på Nordnet.

Skräpfonderna
Länsförsäkringar och Skandia.
Länsförsäkringar och Skandia. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Janerik Henriksson/TT

En röd tråd
genom listan av distributörsfonder är höga avgifter och förhållandevis svag avkastning.

Länsförsäkringar och Skandia var båda snabba med att slänga ut Allras fonder från sitt fondtorg – efter att SvD inlett sin granskning av Allra och att Pensionsmyndigheten köpstoppat fonderna. Länsförsäkringar hävdade att man valt att avsluta samarbetet på grund av en ny fondstrategi.

Men både på Länsförsäkringars och Skandias fondtorg finns fortsatt ett stort utbud av mäklade fonder, också kända som distributörsfonder. Utbudet är inte tillgängligt för de egna kunderna utan består av fonder som externa förmedlare kan erbjuda sina kunder vid så kallad finansiell rådgivning. En röd tråd genom listan av distributörsfonder är höga avgifter och förhållandevis svag avkastning.

Annons
X

– Distributörsfonderna är ett sätt att ta ut avgifter och kickbacks. Det är ofta därför de finns, säger Joakim Bornold, sparekonom på Nordnet.

Länsförsäkringar och Skandia hävdar däremot att distributörsfonderna finns för att skapa ett bredare utbud och för att öka valfriheten för kunderna – fast alltså inte de egna kunderna utan för kunderna till de externa försäkringsförmedlarna. Per Lindgren, ansvarig för fondförsäkringsutbudet på Skandia, beskriver distributörsfonderna som ”en utökad möjlighet för kunder och de distributörer vi har att placera i de här fonderna”.

Det vanliga är att konsumenter betalar för rådgivning genom fondernas avgift. Fondavgiften delas mellan fondbolaget, försäkringsförmedlaren och distributören, i de här fallen Länsförsäkringar och Skandia. Alla tre tjänar alltså på att försäkringsförmedlaren rekommenderar fonder med höga avgifter.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vi erhåller en procentuell andel av förvaltningsavgiften vilket regleras i avtal mellan oss och fondbolaget, uppger Lena Bivner, pressansvarig vid Länsförsäkringar, via mejlkorrespondens.

    Bland Länsförsäkringars distributörsfonder finns exempelvis Solidars fonder. Solidar har tidigare fått kritik från Pensionsmyndigheten för aggressiv marknadsföring och fonderna utreds sedan våren i fjol av Finansinspektionen. Ett annat exempel på distributörsfonder kommer ifrån Granit. De uppvisar svag avkastning och skyhöga förvaltningsskostnader på uppemot 2,50 procent, alltså nästan dubbelt så höga kostnader som snittet för alla fonder som är tillgängliga för svenska sparare. Dess fondandelsfond Granit Trend 100 har exempelvis gett negativ avkastning under det senaste året, medan dess jämförelseindex har stigit med nästan 13 procent.

    Försäkringsförmed-
    laren riskerar att rekommendera kunder fonder med höga avgifter som ger förmedlaren kickbacks.

    Både Skandia och Länsförsäkringar säger att fonderna och bolagen utvärderas löpande utifrån interna ramverk, som inkluderar fondernas avkastning och prissättning. Vid flera tillfällen har samarbeten avslutats. Därmed anser de att de tar ansvar för att förbättra ett system som riskerar att leda till att externa försäkringsförmedlare erbjuder fonder som ger bättre kickbacks framför fonder som ger bättre avkastning.

    – Vi är transparenta när det gäller våra försäkringsavgifter och fonderna, till exempel fondavgifter, som erbjuds på Länsförsäkringars plattform. Ersättning mellan förmedlare och externa fondbolag har vi ingen insyn kring, uppger Lena Bivner vid Länsförsäkringar.

    Per Lindgren på Skandia är inne på samma linje:

    – Det är förmedlaren som kommer överens med kunden om vilken lösning som passar kunden bäst. Rådgivningen sammanfattas i kunddokumentationen där bland annat avgifter och förmedlarens ersättningar redovisas.

    SvD Näringsliv har tidigare i en serie artiklar beskrivit en rad problem på marknaden för finansiell rådgivning. Ett av dem är att försäkringsförmedlare ställs inför intressekonflikter. Det gör att försäkringsförmedlaren riskerar att rekommendera kunder fonder med höga avgifter som ger förmedlaren kickbacks, snarare än de fonder som ger bäst avkastning över tid.

    – Någonstans måste du som kund betala för den rådgivning som du vill ha, och det är rimligt. Problemet i dag är att systemet är så otransparent och att avgiftsstrukturen slår väldigt snett, säger Joakim Bornold.

    Han anser att både Länsförsäkringar och Skandia har ett ansvar för den avgiftsstruktur som nu finns på marknaden – och som missgynnar kunder:

    – Det är ju de som levererar produkten, och de väljer hur de vill ta betalt för sin plattform. I stället för att ta en procentandel på fondavgiften skulle man kunna ta en fast avgift eller en procentavgift på innehavet. Det viktiga är att det ska vara tydligt vad kunden betalar till rådgivaren och till plattformen. I dag är det jättesvårt att veta.

    Annons
    Annons

    Länsförsäkringar och Skandia.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT, Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X