Förr satt vi i biktstolen – nu skriver vi ”jagporträtt”
I Maria Schottenius efterföljd undrade Agnes Lidbeck varför samtidslitteraturen är så självcentrerad och vad det egentligen är som skiljer en bred samhällsskildring från ett inskränkt jagporträtt ”sett till den faktiska texten”.
Är det inte läsarna, skrev hon, som gör texten till det den är (de vill säga självcentrerad) genom att fylla i textens ”luckor” med allt det skvaller om författarens privatliv som står dem till buds?