Annons
X
Annons
X

Förortselev får sämre livschans

Det fria skolvalet lämnar en grupp elever i sticket: de som stannar kvar på förortsskolan. Inte för att skolan behöver vara dålig, utan för att ryktet försämrar deras livschanser. En ny bok fokuserar på dem som är kvar – och de är ofta killar.

Foto: YVONNE ÅSELL

När Nihad Bunar som är docent i sociologi fick höra om elevernas jakt på praoplatser trodde han först inte sina öron. Men när en efter en, oberoende av varandra, kom till honom med liknande historier förstod han att det var sant.

– Det här sker i Sverige 2008: elever ringer från ett belastat, invandrartätt område i Malmö och söker prao. De anlägger sin bästa malmöitiska och får höra att jo, det finns nog platser. Men när de nämner skolans namn blir det tyst i luren och sen får de höra att tyvärr, det finns ingen plats.

Nihad Bunar har länge forskat på skolpolitik och skolors arbetsvillkor i mångkulturella områden. Nu kommer hans nya bok När marknaden kom till för- orten. Där har han intervjuat dem som stannar kvar på de mång-kulturella skolorna i Stockholm och Malmö.

Annons
X

– De har oftare föräldrar med lägre social klass och som inte har så stark anknytning till arbetsmarknaden. Det förstärker skolsegregationen, som i grund och botten beror på boende- segregationen, säger han.

Föräldrarna som flyttar sina barn till andra skolor söker kontakt med det svenska: klasskamrater, nätverk och ett sätt att vara på.

– Många väljer inte utan de väljer bort. Föräldrarna ifrågasätter de mångkulturella skolornas trovärdighet: kan ni verkligen lära mina barn bra svenska när ingen här talar bra svenska?

Tjejer flyttar oftare till innerstadsskolor och friskolor. En del skolor blir – lite hårdraget – pojkskolor.

– Vissa skolor har upp till 75 procent killar. En klass där jag intervjuade ungdomar gick det 20 killar och sex tjejer. Vi har ju alltid strävat efter att ha blandade skolor i Sverige – vi avskaffade flickskolor på femtiotalet, säger Nihad Bunar.

En skola som jobbar mot ett stadigt elevbortfall är Husbyskolan i norra Stockholm. Här går Haval Khalil, Daniel Taherifard, Amin Aarab och Osama Mansour i sjunde klass. På frågan hur skolans rykte är svarar Osama Mansour:

– Dåligt.

– Det ryktas att här är farligt. Då börjar föräldrar tänka: ska jag sätta mina barn där, säger Amin Aarab.

Det här är något som rektorn Anna Söderberg kämpar för att få bukt med. Nu rustas skolan upp. Alla lärare ska vara behöriga. Elever som var våldsamma mot lärare i våras stängdes av.

–Jag tycker att vi har en enastående bra skola. Men marknadskrafterna verkar mot oss.

Daniel Taherifard berättar att hans familj har fått hem reklam från friskolor i området. När Husbyskolan hamnar i botten i listor med betygsrankning cementerar det skolans dåliga rykte, anser Anna Söderberg. Trots att premisserna är olika. Till Husby- skolan kom bara den här terminen ett trettiotal nyanlända invandrare – två av dem började i nionde klass.

– De hamnar också i betygs-statistiken, säger hon.

Nihad Bunar konstaterar att det fria skolvalet är här för att stanna. Både de borgerliga och social- demokraterna har på olika sätt med lagar och politiska beslut underlättat friskolornas etablering och elevernas möjligheter att välja bort den skola som ligger närmast.

– Men om vi inte tycker att det är bra att vi har skolsegregation så måste vi ta till lite modiga och kontroversiella beslut, säger han.

Alternativet är, enligt Nihad Bunar, ett framtida Sverige som går itu: med mindre tolerans och mindre känsla av gemenskap. För honom är Malmöelevernas berättelser om praoplatserna en väckarklocka.

– Deras livschanser försämras av ett områdes rykte. För vem är det som söker en praoplats? Är det en ung femtonåring eller är det området?

Annons
Annons
X
Foto: YVONNE ÅSELL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X