Annons
X
Annons
X

Förorenarna måste stå för notan

KLIMATRÄTTVISA De fattiga länderna kommer inte att göra några avgörande klimat- åtaganden innan Västvärlden tar sitt ansvar. Köpenhamnsmötet måste mynna ut i ett avtal där industriländerna förbinder sig vid omfattande utsläppsminskningar samt finansiering av utvecklingsländernas klimatanpassning, skriver Margot Wallström, Mary Robinson och Gro Harlem Brundtland.

Idag inleds det svenska ord- förandeskapets informella möte med EU:s miljö- och energi- ministrar i Åre. Målet är att diskutera utmaningarna inför Köpenhamnsmötet och hur EU kan skapa en eko-effektiv ekonomi.

Som diskussionsunderlag har den svenska regeringen beställt en rapport om en europeisk eko- effektiv ekonomi. Rapporten är intressant läsning, och bekräftar i princip Joseph Schumpeters hundra år gamla tanke att de som investerar i teknisk innovation är morgondagens vinnare. Det är bra.

Men vi kan inte skapa en eko- effektiv ekonomi i global skala om vi inte också sörjer för klimaträttvisa.

Annons
X

För att uppnå klimaträttvisa, och därigenom hållbar utveckling, måste vi finna innovativa verktyg som kan främja den europeiska konkurrenskraften och det globala välståndet, samtidigt som vi minskar klimatförändringarnas konsekvenser.

Vi måste ta vara på möjlig- heterna i grön teknik, investera i forskning för att utveckla tekniken och investera i utbildning av morgondagens forskare. Vi måste ha social rättvisa och jämställdhet. Vi måste arbeta för en rättvisare världshandel och reformera våra globala finanssystem så att de tjänar människorna istället för marknaderna.

Vi måste också ta vara på talanger och drivkrafter hos människor från alla områden: politiken och frivilligorganisationerna, näringslivet och fackföreningarna, kvinnor och män.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är det här som initiativet ”Road to Copenhagen”, som vi tillsammans är ordförande för, handlar om: att se till att fler röster hörs i klimatförhandlingarna. Efter nära två års diskussioner har ”Road to Copenhagen” identifierat tre frågor som måste behandlas för att vi ska kunna ta itu med klimatförändringarna och uppnå klimaträttvisa:

    För det första är det uppenbart att de fattigaste länderna, de som har det minsta ansvaret, är mest sårbara och utsatta för klimatförändringarna. Uppskattningsvis finns bara enprocent av de resurser tillgängliga som de länderna behöver för att anpassa sig.

    Köpenhamnsmötet måste därför utmynna i ett globalt avtal som bygger på sociala behov och utvecklingsbehov, bördefördelning och principen om att föro- renaren betalar. Principerna måste omsättas i en finansiering till utvecklingsländerna, för både utsläppsminskningar och klimatanpassning.

    För det andra måste industri- länderna ta på sig ett ledande ansvar genom att minska sina egna utsläpp.

    Lämplig, ren teknik måste också utvecklas och spridas och utvecklingsländerna måste få tillgång till nödvändig finansiering för att införa tekniken.

    För det tredje måste regeringarna inse att den rådande ekonomiska krisen är ett fantastiskt tillfälle för att åstadkomma de förändringar vi behöver.

    Investeringar i grön teknik, grön infrastruktur och förnybar energi är ett hållbart sätt att stimulera ekonomin, skapa nya jobb, öka livskvaliteten och ta globalt ansvar.

    FN:s klimatkonferens i Köpenhamn är antagligen världens sista chans att få kontroll över klimatförändringarna innan det är för sent.

    Vid G8-mötet i Italien nyligen framkom det tydligt att klimaträttvisa är avgörande för ett nytt globalt avtal.

    Det var hoppingivande att man enades om en gräns för den globala uppvärmningen på 2 grader, men en besvikelse att industriländerna inte kunde enas om ambitiösa utsläppsmål och omfattande ekonomiska åtaganden.

    Få bedömare med insyn i FN:s förhandlingar tror att utvecklingsländerna kommer att göra några avgörande åtaganden in-nan industriländerna har klargjort sin inställning till utsläppsminskningar, tillgång till teknik och finansiering.

    Att minska gapet mellan nords och syds inställningar till klimatförändringarna och utvecklingsbehoven är en förutsättning för att ett avtal ska kunna slutas i Köpenhamn.

    Industriländerna måste inte bara åta sig att anslå ekonomiska medel utöver utvecklingsbiståndet, utan också förbinda sig vid tydliga, omfattande och bindande utsläppsminskningar som bygger på rättvisa.

    Vi väntar oss av Köpenhamnskonferensen att industriländerna åtar sig att minska sina utsläpp med 40procent senast 2020 och att 150miljarder dollar per år anslås för klimatinsatser i utvecklingsländerna.

    När historikerna ser tillbaka på Köpenhamnskonferensen ska de kunna säga att den utgjorde slutet på tomma löften och början på genomgripande förändringar. Låt historien visa att vår generation inte svek våra barn, utan hade modet att leda och viljan att lyckas.

    MARGOT WALLSTRÖM

    EU-kommissionens vice ordförande

    MARY ROBINSON

    f.d. Irlands president, vice ordförande av Club of Madrid

    GRO HARLEM BRUNDTLAND

    f.d. Norges statsminister, medlem av Club of Madrid

    Club of Madrid är ett nätverk bestående av före detta presidenter och premiärministrar.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X