Förnyelsen avgör valet
Julen är över, nu stundar valår för svenska folket och partiledarna i den borgerliga alliansen: fårn vänster Maud Olofsson (c), Lars Leijonborg (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Göran Hägglund (kd).
Valet 2006 har alla förutsättningar att bli den demokratins högtidsstund som ett allmänt val bör vara. Valet kommer idémässigt att domineras av två var för sig olika utgångspunkter i synen på människan.
Riksdagens tre vänsterpartier likväl som det fjärde, som försöker ta sig in i form av Feministiskt initiativ, Fi, utgår från modeller och teorier om maktutövning byggda ovanifrån. De formulerar sina mål för samhället och styr sedan i den riktning de önskar via lagstiftning och myndighetsutövning.
Då de agerar rån en majoritetsposition i riksdagen förutsätter de att människor anpassar sig till deras strävan, vad de än tycker för egen del. Människan mäts ofta utifrån kollektiva företräden.
Vi grupperas som kvinnor, män, unga, arbetslösa, segregerade och så vidare. Politikens strävan uttrycks sedan ofta i tänkta utfall för olika grupper.
Miljöpartiet har en delvis avvikande självbild från de andra tre, men alla som följer genomförandet av biltullarna i Stockholm ser hur miljöpartiet agerar i praktiken.