Annons

Fornborgar i nytt ljus

Länge har forskarna trott att fornborgarna varit tillflyktsorter i oroliga tider. Nyligen avslutade forskningar visar att borgarna haft en mer utbredd användning än så. De var maktcentra med bosättning varifrån handel, kult och produktion styrdes.

Publicerad

Det går knappast att missa dem, de uråldriga befästningsverk som byggdes av våra förfäder på höjder och bergskammar, ofta invid en transportled eller utmed gamla sjösystem där den forntida sjötrafiken gått.
Sin storhetstid har fornborgarna i slutet av 400-talet och början av 500-talet, sedan överges de. Systemen att skydda sig mot fienden och styra det omgivande landet förändras. Befolkningen tycks försöka stoppa anfall tidigare. I vattnen utanför viktiga transportleder, hamnar och handelscentra byggs då befästningsverk och pålspärrar.
De borgar som uppfördes från slutet av 300-talet till mitten av 500-talet under romersk järnålder och den oroliga folkvandringstiden har en komplicerad historia. Flera har varit tillflyktsorter, men nya utgrävningar har visat att de dessutom har varit viktiga centra för maktutövning. Innanför de nedrasade murarna fanns spår av fast bosättning.
– Fornborgarna hade många funktioner. Vi har hittat djurben, vävtyngder, keramik och husrester. I vissa fall tycks här ha bott en maktelit, berättar docent Michael Olausson vid Stockholms universitet. I mer än tjugo år har han ägnat sig åt att reda ut vad dessa befästningsverk stått för och tycker sig kunna börja tolka dem.
– Platserna ser ut att ha dominerats av en elit som kontrollerade hantverket i området, handeln, distributionen och kulten.
I Sverige finns drygt 1 000 fornborgar av vilka många är odaterade. Några uppfördes på bronsåldern, men de allra flesta är kring 1 500 år gamla. De ligger i Södermanland (cirka 300), Uppland (150) och Östergötland (130), men ett stort antal finns även på Öland och i Bohuslän. Drygt ett fyrtiotal har lokaliserats i Västergötland.
Borgarna uppfördes gärna på lättförsvarade höjder med branter runtomkring. Då behövde man bara bygga en mur mot tillfartsvägen från dalen nedanför. Murarna kunde vara två till tre meter höga och ha en befäst träport vid ingången.

Fornborgar byggdes på det här sättet under en intensiv period efter romarrikets fall, och på 500-talet övergavs de. Tidigare har man trott att det skedde en klimatförsämring under 500-talet, något som skulle förklara att befolkningen minskade och gamla bosättningsområden övergavs.
Modern pollenanalys visar emellertid att klimatet inte alls blev flera grader kallare som man utgått från tidigare. Att borgarna överges har sannolikt en annan förklaring.
Det kan ha med dåtidens religionsskifte att göra, när de krigiska asagudarna Oden och Tor efterträdde vanerna Nerthus, Ull och Frej, de
mer fredliga fruktbarhetsgudarna.
– Det här vet ingen säkert, men fynden innanför vissa fornborgar har rika kulturlager. Här har man levt och verkat. En lokal aristokrati tycks ha kontrollerat försvar, handel, distribution och hantverk, berättar Michael Olausson. Borgarna kan ha fungerat som lokala maktcentra för styrande med både politiskt och religiöst inflytande.

Annons
Annons
Annons