Formidabel på scen in i det sista

Jag fick beskedet om Ingela Agardhs död när jag i tisdags klockan 00.30 checkade in på Grand Scandic Hotel i Örebro och som vanligt genast knappade in nyheterna på text-tv. Det var inte på minsta sätt ”oväntat”. Kom inte ”som en chock”. Jag blev inte gråtmild och frågade mig inte ”varför”. Sådant passar sällan ihop med journalistyrket, och absolut inte med Ingela. Hon var inte sentimental och gråtmild.

Under strecket
Publicerad
Annons

På ett sätt kände jag henne mycket väl. Vi var under ett årtionde programledare i samma medium, tv. Det innebär att man håller koll på den andre. Folk i den här branschen beundrar sällan, eller rättare sagt aldrig, en kollega och konkurrent. Men man kan ibland respektera. Jag respekterade Ingela.

Annons
Annons
Annons