Recension

Torsten Andersson, Kristina ErikssonFormerna gäckar vår blick

STÄMNINGAR Ingen är förlorare när verk av Torsten Andersson och livskamraten Kristina Eriksson visas på Sven-Harrys konstmuseum. I stället ser vi samspel i en finstämd duett.

Publicerad
Annons

Sonia och Robert Delaunay. Frida Kahlo och Diego Rivera. Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely. Det är bara ett par exempel på konstnärspar. Att visa verk av två individer, vars liv på ett eller annat sätt har blivit sammanlänkade, är en svår utställningsform. Eftervärlden fortsätter att tycka kring vem som tog efter vem och varför.

Det handlar förvisso om att bland annat ompröva uttjänta föreställningar om påverkan respektive självständighet. Gott så. Ibland lämnar dock sådana presentationer en bitter eftersmak, som om vi tvingades att peka ut en förlorare i en informell tävling.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons