X
Annons
X

Jesper Olsson: Förlorat och funnet i översättning

Ett av 00-talspoesins mest suggestivt ljudande verk är poeten Caroline Bergvalls diktsvit ”Shorter Chaucer tales” (2006), baserad på Geoffrey Chaucers klassiker ”The Canterbury tales” från det sena 1400-talet. Chaucers verk skrevs på en äldre engelska som kan vara knepig att umgås med i dag, samtidigt som det är en inbjudande utmaning. Och detsamma kan sägas om Bergvalls återbruk och omdiktning. Vad den norsk-fransk-engelska poeten gjort är att blicka in i de öppningar som Chaucers språk upplåter, för att här alstra ny poesi – en poesi som rör sig mellan engelska, franska, norska, svenska med mera, och som av den äldre texten tillrett ett samtida språkmål, en lustfylld, humoristisk och politiskt laddad ordens fest.

Bergvalls dikter (inspelningar finns på nätet) och hennes poetik i stort skulle kunna beskrivas som en översättningens poetik eller estetik, i så måtto att hon utforskar ett skrivande där passagen mellan språk och kulturer utgör ett centralt moment. I just detta är hon dock, trots sin särpräglade röst, inte ensam i dag. Såväl litteraturen som konsten närmar sig ständigt frågor om geografisk, kulturell, historisk och språklig förflyttning. Tänk bara på den romankonst som vuxit fram i vecken mellan flera språk de senaste decennierna, och när stjärncuratorn Nicholas Bourriaud häromåret öppnade den haussade utställningen ”Altermodern” på Tate Gallery i London kringgärdades den av diskursiva ledtrådar som immigration, resande och kommunikation, dubbning, undertexter och, givetvis, översättning.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X