Annons

Ivar Arpi:Förlorad assistans slår liv i spillror

Foto: Janerik Henriksson/TT
Under strecket
Publicerad

Han gillar det jag skriver, säger han. Vi skakar hand. Efter en stunds samtal berättar han om sin dotter. Hon har bland annat svår autism. Men med de nya reglerna har familjen levt i skräck att när som helst få indragen assistans. Varje brev från Försäkringskassan ger kallsvettningar. Vad skulle det innebära om er assistans blev indragen, frågar jag? “Jag skulle tvingas sluta arbeta. Min fru också.” I dag har båda jobb och betalar skatt. “Utan assistansersättning skulle vi behöva sälja huset. Gå till socialkontoret.” De har två barn till. Vilket liv skulle de få? I dag är de en familj som ändå får livet att gå ihop. Även om hans fru har ångestproblem. Kuverten från Försäkringskassan kommer ju med jämna mellanrum.

Jag tänker på min nya bekantskap när jag läser den nya undersökningen som Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU) har gjort. De har ställt frågor till föräldrar till barn som har personlig assistans. Svaren liknar dem jag fått höra när jag frågat runt:

Annons
Annons
Annons