Förljugenheten kvar bakom putsade fasader

Under strecket
Publicerad
Annons

noterat | Budapest
Detta är Budapest: fet och smutsig rinner Donau rakt genom staden, i Wien däremot förbi eller tar omvägen genom wienarnas drömmar och myter.
I Wien kan man bo i åratal utan att ens få syn på Donau. Här i Budapest går inte en dag utan att man förflyttar sig över floden på någon av broarna eller under den i tunnelbanan. Under tre dagar i Buda utan minsta ärende i Pest visar det sig att jag ändå två gånger tar mig över Donau, på bron uppkallad efter kejsarinnan Elisabeth, och fyra gånger under floden per tunnelbana mellan torgen som är uppkallade efter Lajos Batthyány och Ferenc Deák. Budapest går inte att föreställa sig utan denna flod; i Wien räcker det med att besjunga den.
Men så är Budapest inte bara större utan också en råare och hårdare stad än Wien. Överallt tiggare, hemlösa i portgångar, zigenare med utsträckta händer som vore de klor eller näbbar. I skyltfönstren (hos de få bokhandlare som finns kvar) har böckerna omslag med nakna överkroppar eller där männens är klädda i
uniform. I böckerna med uniformerade män på omslagen skrivs historien om och i de med nakna bröstvårtor har historien ersatts med njutning.

Att Budapest är större än Wien märks också på det tempo som wienarna lyckats tämja och som därför upprör dem när de träffar på det. Den människa som i Wien har bråttom är en ohövlig människa vars avsikter bör misstros. I Wien bör man ha tid för att räknas. I Budapest tar sig bara popplarna tid; deras sköra bomull virvlar så här års genom gatorna, mer sömnigt än makligt, som var staden försjunken i en morgondröm om sig själv. Men allt är sken: inte ens natten är i Budapest till för drömmar, upptagen som den är av polissirener, bilarnas tjuvlarm eller mullret från trafiken som blir kvar också långt efter det att trafiken i morgontimmarna dött ut.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons