Recension

HjärtslagFörhöjt triangeldrama

Under strecket
Publicerad
Annons

Bang, bang! Xavier Dolan låter Dalidas italienska version av Nancy Sinatras gamla örhänge vara Almodóvar-dramatisk signaturmelodi till sitt färgmatchade triangeldrama, där förälskelsens förhöjda verklighetskänsla går i slow motion på gatorna i Montreals Mile End-kvarter. I 2010-talets hipster-version av Jules och Jim blir två vänner i 25-års-åldern, Francis (Dolan) som är gay, och Marie (Monia Chokri) som är straight, besatta av den löjligt snygga, manipulativt flörtande Nicolas (Niels Schneider). Alltihop inleds med ett citat av den franske romantikern Alfred de Musset: Den enda sanningen är kärlek bortom allt förnuft. Pretentiöst? Kanske, men passion är ju sällan sansad, inte ens om den knappt existerar i verkligheten. Les amours imaginaires, De inbillade kärlekarna, heter den här filmen på franska. För här handlar det om den obesvarade sorten, och mer om bottenlösa bekräftelsebehov än tvåsamhet.

Niels Schneider är en levande avbild av en romersk Adonis-staty (och sätts på skyhög piedestal även rent bildmässigt) men är faktiskt inte framletad av en rollbesättare utan är regissörens kompis (och hade en liten roll i hans föregående, svartare film, debuten I killed my mother). Han förblir en ganska diffus karaktär som dock uppenbart triggas av sin effekt på Francis och Marie. Det blir en hård och bakom omsorgsfullt utprovade spegelminer desperat kamp för att komma närmast och snärja den ouppnåelige med unika presenter, smarta referenser och perfekta frisyrer, samtidigt som de älskvärt ger varandra tjuvnyp och tvetydiga komplimanger. Tragikomiskt nog – och, ska poängteras, det här är absolut inget renoldlat ångestparty utan har sin beskärda del av Allenskt gnabbande – är det uppenbart att adonisen när som helst kommer att tappa intresset för trånandet och kattfajtandet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons