Annons

Jane EyreFörfeministen Jane Eyre segrar – men på distans

Lena B Nilsson, Andrea Edwards, Helmon Solomon och Emma Österlöf.
Lena B Nilsson, Andrea Edwards, Helmon Solomon och Emma Österlöf. Foto: Sebastian Borg

Ragna Wei har iscensatt Charlotte Brontës roman från 1847 nästan som ett musikdramatiskt verk med suggestiv cellomusik. Resultatet är en välkomponerad saga som aldrig får känslomässig fördjupning.

Publicerad

Jane Eyre – av alla förfeminister ur den engelska 1800-talslitteraturen är hon väl lättast att ta till hjärtat. Hon är Askungen som reser sig ur förnedringen, skapar ett eget liv och besegrar alla orättvisor trots att hon är småväxt och nästan ful. Jane Eyre kompromissar aldrig, hon är stolt och stark och hennes färd mot lyckan innehåller också en rad starkt symboliska händelser.

Det gods som ägs av Mr Rochester brinner upp som bild av en besegrad patriarkal struktur, och hans första hustru – den "galna" Bertha som han har gömt på vinden – blir en tydlig metafor för en kvinna som krossas av en man som behandlat hustrun som lort och håller sig med en fransk älskarinna.

Jonas Sjöqvist (i förgrunden) och Karin de Frumerie.

Foto: Sebastian Borg Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons