Recension

Flykten från FrankFörfattat för andra författare

Under strecket
Publicerad
Annons

Författarens makt över människor och skeenden kan vara stor. Carina Rydberg har beskrivit i två uppmärksammade självbiografiska romaner hur skrivandet blir en ren hämndaktion, och framför allt hur man med fiktionens hjälp kan styra ett händelseförlopp - om inte i verkligheten så i alla fall på papperet. Fiktionen blir ett vapen som författaren alltid har innanför rocken. Vi ses i min nästa roman.
Kan man då ”skriva fast” en annan människa i sitt liv? Och kan man med fiktionens hjälp driva fram en egen, för en själv tidigare fördold, personlighet? Frågorna sysselsätter den norska författaren Herbjørg Wassmo i hennes senaste roman, Flykten från Frank.
Herbjørg Wassmo är, eller har i alla fall varit, en av Nordens mest lästa författare, som med sin trilogi om Tora och sina böcker om Dina toppat ett antal bestsellerlistor under åttio- och nittiotalet. Ofta har det handlat om kvinnoöden i krigets
skugga, av övergrepp illa medfarna flickor som har fått hantera det fortsatta livet i en hård värld. Även i ”Flykten från Frank” finns det utsatta flickebarnet med; huvudpersonen Sanne har växt upp på ett barnhem och utsatts för sexuella övergrepp. Som vuxen blir hon författare, men hennes eget liv levs på sparlåga, inte minst sedan hon förlorat sitt enda barn i en olycka. Hon involverar sig med en gift man, antikhandlaren Frank, och finner sig tämligen väl tillrätta med det faktum att han aldrig verkar komma till skott och lämna sin fru.

Annons

Men en dag placerar ödet en möjlig utväg i hennes händer. Frank - som har visat sig ha en viss fallenhet för skumma affärer - placerar fyra miljoner kronor för förvaring på hennes konto. I samma veva träffar hon en mystisk kvinna på ett café och den nya väninnan övertalar snart Sanne att hon helt enkelt skall ta pengarna och sticka. De båda kvinnorna ger sig ut på ett slags Thelma och Louise-inspirerad resa genom Europa, och romanen lämnar härmed alla anspråk på
realism därhän.
För vi kan aldrig vara riktigt säkra: sker verkligen denna resa eller är det i själva verket en del av den roman Sanne skriver på? Wassmo utmanar sannerligen metaromanens förutsättningar, och det står mycket snart klart att den fräcka och lätt hänsynslösa väninnan Frida i själva verket är en avspegling av Sanne själv, eller snarare hennes författarjag. Hon blir till en blandning mellan musa och mr Hyde-figur, hon styr och ställer och driver Sanne till ständigt nya handlingar. Till en början verkar deras inställning till den roman Sanne skriver vara tämligen samstämmig; men efterhand utvecklas situationen till en kamp mellan Sanne och hennes alter ego. Vem som vinner den skall inte avslöjas, men slutet är inte helt oväntat.
Författaren som söker sin identitet, fiktionen kontra verkligheten, att styra sitt liv genom skrivandet, den självuppoffrande kvinnan som lär sig ta plats för egen del, alla dessa teman ryms i Wassmos historia. Här finns också diskussioner om litteratur som gissningsvis
hänför sig till Wassmos egen roll som folkkär författare; en roll hon vill hävda att man inte måste försvara, men just därför framstår det som ett slags försvar ändå.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons