Annons

Författarnas ledmotiv

Poeten Ann Jäderlund skriver gärna till ljudet av Malimusikern Ali Farka Touré, Björn Ranelid föredrar perfektionisterna Jussi Björling och Céline Dion, och Jan Arnald lärde sig skriva deckare till jazz. SvD har tagit reda på vad några författare lyssnar på och varför Mirja Unge och Henning Mankell föredrar tystnad .

Under strecket
Publicerad

Jazzmusiken hör ihop med Arne, men under seriens gång blev det mer och mer pop och klassiker, säger Jan Arnald om sin deckarpseudonym Arne Dahls musikvanor.

Foto: MALIN HOELSTADBild 1 av 2

Jan Arnald

Foto: MALIN HOELSTADBild 2 av 2

Jazzmusiken hör ihop med Arne, men under seriens gång blev det mer och mer pop och klassiker, säger Jan Arnald om sin deckarpseudonym Arne Dahls musikvanor.

Foto: MALIN HOELSTADBild 1 av 1
Jazzmusiken hör ihop med Arne, men under seriens gång blev det mer och mer pop och klassiker, säger Jan Arnald om sin deckarpseudonym Arne Dahls musikvanor.
Jazzmusiken hör ihop med Arne, men under seriens gång blev det mer och mer pop och klassiker, säger Jan Arnald om sin deckarpseudonym Arne Dahls musikvanor. Foto: MALIN HOELSTAD

Det brukar kallas världens ensammaste yrke, författarens. Vecka efter vecka hukad framför tangentbordet med tankarna som enda sällskap. Och ljudet från högtalare eller lurar, visar det sig. Referenser till kompositörer och popband är vanliga i skönlitteraturen och nyligen berättade den skotske deckarförfattaren Ian Rankin i SvD att han använder sig av fyra album för att skapa skrivro, bland annat Brian Enos ambientklassiker Music for airports.

Annons
Annons
Annons