Annons
X
Annons
X

Författarna centrum i nutida bokbråk

Fejder. Maja Lundgren och nu Unni Drougge. Det senaste halvåret har kantats av litteraturdebatter. De är extremt fjantiga, säger Strindbergsforskaren Björn Meidal. Det är roligt när något händer, tycker författaren Birgitta Stenberg.

Författarfajter. Unni Drougge och Jan Guillou har bråkat liksom Maja Lundgren och Dan Josefsson.
Författarfajter. Unni Drougge och Jan Guillou har bråkat liksom Maja Lundgren och Dan Josefsson. Foto: ANNA-LENA AHLSTRÖM, INGVAR KARMHED, MAJA SUSLIN, ANDERS WIKLUND/SCANPIX

Fajterna har varit hårda de senaste månaderna. Och det är böcker som har använts som slagträn.

I somras tvistades om kvaliteten på svenska deckare och andra bästsäljare. Bland annat likställde Leif GW Persson författarkollegan Camilla Läckbergs böcker med noveller i tidningen Min häst. Camilla Läckberg kontrade med att beställa en prenumeration på nämnda tidning till honom – som han ännu inte har fått. I sin blogg skrev han nyligen att han trodde att det berodde på att Min hästs redaktion inte gillade honom: ”Förmodligen finns där någon som hatar mig för att jag dragit in henne eller honom och hans eller hennes tidning i vår tids litterära motsvarighet till den stora Strindbergsfejden. ”

Hösten rivstartade sedan med Maja Lundgrens roman Myggor och tigrar. Det blev hetsiga diskussioner om hennes angrepp på namngivna svenska kulturpersonligheter och hon attackerades hårt och kallades galen och paranoid.

Annons
X

Den senaste veckan har det bråkats om Unni Drougges roman Boven i mitt drama kallas kärlek, om hennes förhållande med en misshandlande man, en namngiven litterär agent. Både Jan Guillou och hennes före detta sambo, Niclas Salomonsson, hävdar att bokens innehåll är lögn.

Enligt många är det här en artikel som inte borde skrivas. Genom att bara närma sig ämnet får debatterna åter utrymme, suckas det nog. Att det finns en enorm trötthet i litteraturvärlden är tydligt.

–Litteraturdebatterna i Sverige är extremt fjantiga. Det är så man skäms. Det är kvällstidningsnivå på dem, säger litteraturvetarprofessorn och Strindbergsforskaren Björn Meidal, som just nu kan se på diskussionerna utifrån eftersom han bor i Berlin.

Eller som Martina Lowden, rosad för romandebuten Allt, uttrycker sig:

–Jag vill än en gång gräva ned mig i barockpoesin och Vilhelm Ekelund-aforismer och slippa tänka på i vilket land och i vilken tid jag lever i. Det irriterar mig när författare blir upptagna av att racka ned på varandras böcker istället för att producera egna och tillföra det svenska litteraturklimatet vad det nu är som saknas.

En vanlig kritik är att inläggen inte ens handlar om litteratur. Madeleine Grive, chefredaktör på kulturtidskriften 00-tal, tycker att man istället ska kalla dem för författarbråk eller bokbråk.

1980 startade hon tidskriften som då hette 80-tal, i protest mot den tidens tendenser till en mer kommersialiserad kultur.

–Det har blivit mycket värre än man kunde ana. Nu kan jag tycka att 1980-talet var en blomstrande tid. Då var det riktiga litterära debatter.

Flera som SvD pratar med är lika nedstämda. Men Birgitta Stenberg, som själv har skrivit kontroversiella böcker, sticker ut:

–Det är alltid roligt när något händer och händer inget i litteraturen kan det ju hända kring litteraturen och kring litteratörerna.

–Bråken och tjafsen visar att vi författare lever. Vi sitter ju bara tysta och skriver annars och syns inte så mycket. Titta på hur popstjärnorna ideligen förekommer överallt med sina små skandaler. Det är kul att istället dra fram vår yrkesgrupp även om det ibland blir den här sortens enfaldiga buller och bång.

Författarfejder är som bekant inget nytt. I diskussionen om Maja Lundgren har ofta refererats till August Strindbergs: ”Vi ses i min nästa roman!”. Även när det gäller bråken kan man stega tillbaka nästan hundra år och jämföra med Strindbergsfejden. I striden, som pågick från 1910 till Strindbergs död 1912, kritiserade bland annat Strindberg sin författarkollega Verner von Heidenstam, som senare fick Nobelpriset i litteratur, och den upptäcktsresande författaren Sven Hedin.

Björn Meidal tycker det är en enorm skillnad mellan Strindbergsfejden och dagens debatter.

–Strindbergsfejden pågick i nästan två år och man diskuterade oerhört viktiga frågor; religion, litteratur, politik... Strindberg hade inte alltid rätt och uttryckte sig inte alltid gentlemannamässigt, men frågorna diskuterades. Och han var så ”skicklig” att han skadade både den framtida synen på Verner von Heidenstam och på Sven Hedin.

Men nutidens dispyter ger han inte mycket för:

–I dag är frågorna som är aktuella på morgonen glömda på kvällen. Ibland har jag en känsla av att det bara gäller att få till ett snabbt löp för att folk ska springa och köpa tidningen.

–Det är en infantilisering, kommersialisering och brutalisering i medierna. Det är som en boxningsmatch mellan de här så kallade kulturpersonligheterna. De vill slå varandra på käften i första hand.

Vad utvecklingen beror på är givetvis svårt att säga. Men många nämner, liksom Björn Meidal, mediernas förflackning.

Klart verkar i alla fall att uppmärksamheten leder till ökad försäljning. Maja Lundgrens Myggor och tigrar sålde slut efter bara en vecka.

Och i torsdags beslöt Bazar förlag, efter den senaste veckans uppståndelse, att trycka Unni Drougges roman i en ny upplaga. Øyvind Hagen, chef för Bazar i Norden, är givetvis glad över den ökade försäljningen. Men påpekar samtidigt att han är rädd att debatten skymmer vad boken egentligen handlar om.

–Det finns en risk att en del potentiella läsare skräms bort om det bara blir ett krig om vem som har sagt vad.

Gör striderna också att förlagen börjar leta i varje vrå efter liknande skandalmässiga böcker? Vissa menar att den utvecklingen redan har skett. Madeleine Grive tror i alla fall att det leder till att det blir svårare för kvalitetslitteratur att nå fram till sina läsare.

Många är oroade över framtiden och har olika teorier om vad som behövs. Martina Lowden försöker aktivt omskapa ”den lilla tårtbit av kulturklimatet” som hon känner att hon kan påverka. Björn Meidal hoppas bland annat på en seriös diskussion om litteraturen i skolan. Han tycker att kanondebatten förra året var en ansats till en sådan, även om många antog väl ”kategoriska ståndpunkter”.

Birgitta Stenberg är lite mer förtröstansfull, fast hoppas att de svenska debatterna blir fler och mer sofistikerade:

–För de är inte som de franska mellan olika rasande filosofer. Men ju mer det handlar om litteratur desto bättre. Även om folk inte köper just de böckerna så blir det mer ljus på böcker över huvud taget. Och det är ju meningen med livet för en författare – att bli läst.

Annons
Annons
X

Författarfajter. Unni Drougge och Jan Guillou har bråkat liksom Maja Lundgren och Dan Josefsson.

Foto: ANNA-LENA AHLSTRÖM, INGVAR KARMHED, MAJA SUSLIN, ANDERS WIKLUND/SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X