Annons
X
Annons
X

Föreläsning på film lyfte lektionerna

Genom att filma sina genomgångar och istället ägna lektionerna åt diskussioner och fördjupningar, vände Daniel Barker upp och ner på sin undervisning. Resultatet blev mindre läxor, bättre kontakt med eleverna – och kanske bättre kunskaper.

(uppdaterad)

Under tio år gjorde Daniel Barker, lärare i fysik och matematik på gymnasieskolan Norra Real i Stockholm, allt för att bli en bra lärare. Han hittade på roliga exempel, förklarade, spexade. Och han blev bra.

Men något saknades. Eleverna blev inte bättre.

– Det spelade inte så stor roll hur jag gjorde. Eleverna gillade det, men lärde sig inte mer, säger han.

Annons
X

En del får hjälp hemma, andra kan inte få hjälp. En del kan köpa hjälp, andra inte. Det känns helt orimligt.
Daniel Barker

När han såg ett Youtube-klipp där en Harvardprofessor föreläste om svårigheten med just föreläsandet, föll polletten ner. Professorn menade att utifrån enbart föreläsning klarar inte eleverna att applicera teorierna på andra sammanhang. Det spelade ingen roll om lärarna var duktiga eller inte.

Det krävdes mer. För att nå en annan kunskapsnivå måste eleverna själva diskutera och resonera, menade forskaren.

– Det var enormt provocerande att höra att det jag satsat allt på att bli, en bra föreläsare, bara räcker till en viss nivå. Samtidigt blev det en bekräftelse av en känsla jag hade: jag kommer inte längre.

Men frågan var: när skulle det bli tid för diskussion?

Enligt Daniel Barker är böckerna i matematik och fysik på gymnasiet för svåra för att eleverna ska kunna läsa in nya saker hemma, själva. Det tar stopp, konstaterar han.

– Jag måste också gå in och förklara. Men när ska jag göra det? Det blir ju på lektionen. Sen är lektionen slut. Och så var jag tillbaka igen.

Lösningen hittade han 2011 i arbetssättet ”The flipped classroom”, det upp-och-nedvända klassrummet. En lärare hade lagt upp en Youtubefilm av sin föreläsning som frånvarande elever skulle kunna se i efterhand. Istället upptäckte han att alla elever tittade på filmen.

Det var så Daniel Barker skulle jobba.

Istället för att ägna lektionen åt genomgångar, filmar han genomgången och ger eleverna i läxa att titta på den. Genom att låta dem svara på några få frågor får han reda på att alla har tittat och vilka delar de har svårt med.

Lektionerna ägnas åt diskussioner, övningar och fördjupningar.

Om arbetssättet förbättrar resultaten, säger han är svårt att mäta. Det han vet säkert är att de inte försämrats. Men han beskriver en rad bonuseffekter: Han har mer tid att hjälpa varje elev, han får en bättre insyn i vad varje elev kan, eleverna är mindre stressade.

Samtidigt kom Daniel Barker ifrån vad han upplever blir orättvist med läxor: att eleverna hemma ska försöka lista ut vad uppgiften handlar om, något han menar är både ineffektivt och ångestladdat – men vanligt.

– En del får hjälp hemma, andra kan inte få hjälp. En del kan köpa hjälp, andra inte. Det känns helt orimligt.

Han kallar den svenska läxdebatten svartvit. Det handlar om att analysera läxans syfte, inte slopa den.

– Läxan ska bidra till att eleverna ska nå längre. För att eleverna ska kunna nå nästa nivå, så måste man prata om innehållet.

Silma Rahman läser årskurs ett på Naturprogrammet på Norra Real.

Hon menar att läxorna plötsligt är roliga att göra. Dessutom lär hon sig bättre när hon både lyssnar, tittar och antecknar från filmen. Både hon och de andra går ofta tillbaka och tittar på äldre filmer, inte minst när de pluggar inför prov.

– Det förenklar ens vardag, man känner sig inte stressad på samma sätt, säger hon.

FILMKLIPP:
Se hur undervisningen kan fungera

Hur funkar läxorna i din familj? svd.se
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X