Annons
X
Annons
X

Fördomarna frodas i det nya Europa

PERSPEKTIV | EUROVISION SONG CONTEST

När den amerikanske komikern Mike Myers första gången avtäckte sin parodiske swinging London-agent Austin Powers var han tvungen att tinas upp efter att ha varit nedfryst sedan slutet av 60-talet. Världen han hade tillhört fanns inte längre och Powers upptinade lilla hjärna var inte kapabel att anpassa sig till en ny tid. Schlagerfestivalen år 2010 är musikens ofrivilliga svar på Austin Powers. Precis som Powers vill den tro att Europa fortfarande ligger betydligt längre västerut än det gör.

Eurovision song contest var ursprungligen en bieffekt av det kalla kriget. Den uppfanns samtidigt som den första charterresan lämnade Bromma flygplats för Kanarieöarna och sekunderna innan det som kom att kallas rock’n’roll hade nått utanför Memphis.

Den utspelade sig i en sociogeografisk era som tillät deltagarländerna att överdriva sina egna nationella karikatyrer. Helt enkelt eftersom våra förutfattade meningar alla var kravmärkta schabloner som länderna själva underströk med stolthet: linjalluggade franska chansonsångerskor med musiker i basker och en baguette under armen, sådana där riktiga popstjärnor – Lulu, Cliff Richard, Sandie Shaw – som bara England hade, mustigt irländska Guinness-ballader och grekiska strandraggare med fötterna till synes fortfarande kvar i badstrandens varma sand.

Annons
X

Bidragen var musikaliska vykort i technicolor formgivna och författade av deltagarländernas turistbyråer. De svenska sångerna och artisterna var alla potentiella ledmotiv till – eller huvudrollsinnehavare i – Saltkråkan.

Men där Austin Powers baserades på en kitschig nostalgi över något som gått förlorat har han, i den satiriska världen, ersatts av Sascha Baron Cohens humorkreationer Ali G, Borat och Brüno. Och i just den utvecklingen kan man se Eurovisionsschlagerns ursprungliga dröm om illusionen av ett sammansvetsat och tryggt Europa uppdateras med en skrämmande precision i Baron Cohens humor som högst medvetet är byggd på fördomar, okunskap och rädsla.

Egentligen borde det förstås vara fullständigt irrelevant huruvida Sverige kommer med i en final i den här tävlingen eller ej, men när så många av länderna som gör det inte är de som svenska folket har ett kulturellt uråldrigt förhållande till – och kvällstidningarna samtidigt viskar att det sker på vår bekostnad – kan man med oro i hjärtat följa hur klyftan mellan väst och öst fördjupas för varje direktsänd minut.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X