Annons
X
Annons
X

Förbud löser inga problem

NIQAB Diskussionen om heltäckande slöja får inte bli svart-vit. Det finns olika anledningar till klädvalet. Att införa förbud är att låta rädsla för det okända segra på bekostnad av våra grundläggande rättigheter, skriver Yvonne Ruwaida (MP).

Varje människas makt över sitt eget liv lägger grunden för det fria och öppna samhället. Kvinnans självklara rätt till självbestämmande går genom utbildning och egenförsörjning. Jag står inte för en politik som förespråkar användandet av niqab. Inte heller står jag med dem som förespråkar ett förbud mot niqaben. I diskussionen om niqabens vara eller inte vara i Sverige får vi inte tillåta att rädslan för det okända segrar över våra grundläggande rättigheter.

Bland de kvinnor i Sverige som klär sig i niqab finns de som bär den som ett resultat av förtryck. Förtryckande strukturer får aldrig accepteras och ska alltid motarbetas i grunden. Andra bär den utifrån en religiös övertygelse eller som ett politiskt ställningstagande. Inte sällan är det en kombination av dessa faktorer.

Anledningarna bakom att bära niqab är lika många som kvinnorna själva. Jag möter både kvinnor som bär niqab med stolthet och kvinnor som längtar efter att få ta av sig den.

Annons
X

Ingen av dessa kvinnor är behjälpta av ett förbud.

Ett förbud innebär i värsta fall att dessa kvinnor tvingas välja mellan utbildning och självförverkligande å ena sidan, och familjen med dess sociala trygghet å andra sidan. För de kvinnor som bär plagget utifrån politik eller religion står valet mellan personlig övertygelse och samhällets krav.

De som vill ha ett förbud mot niqab väljer att inte se de många olika anledningarna till varför kvinnor bär plagget. De hävdar att plagget måste förbjudas för att frigöra kvinnan, för att det inte går att kombinera med vissa yrken, eller för att det hindrar kommunikationen mellan lärare och elev. Istället för förståelse och dialog, och oavsett konsekvenserna för den enskilda kvinnan, så tillåts enkla förbud och grova generaliseringar att dominera politiken. Diskussionen om niqaben får inte bli så svart-vit.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Jag har mött kvinnor som berättar att för dem är niqaben ett sätt att skaffa sig makt över sina egna liv. Genom att bära plagget ges de möjligheten att röra sig fritt, utbilda sig och skaffa sig ett yrke. Den ekonomiska friheten som kommer av arbete ger självförtroende och status. Med ekonomisk frihet, yrkesmässig status och gott självförtroende som grund vågar de sedan ta av sig niqaben. Ett förbud mot niqaben på svenska universitet tillåter inte dessa kvinnor denna frigörelse.

    Tal, syn, rörelser, ansiktsuttryck med mera ingår i den helhet genom vilken vi kommunicerar.

    Mycket av utbildningen i Sverige sker i klassrummen, mellan lärare och elever. Men en stor del av vår utbildning sker även på distans, eller riktar sig till dem som är synskadade eller har annan funktionsnedsättning. Det finns många bra exempel på högkvalitativ och interaktiv utbildning som inte bygger på dialog ansikte mot ansikte.

    Förskolläraren får ofta vara symbol för diskussionen om niqab. De som väljer att missförstå diskussionen utgår från att pedagogen bär niqaben hela dagen i sitt arbete med barnen.

    Min bild av verkligheten är att de väldigt få förskollärare som bär niqab inte bär plagget då de är tillsammans med barnen. De tar enkelt och smidigt på sig plagget i samband med att barnen blir upphämtade av deras pappa, eller då de rör sig bland andra vuxna. Deras smidighet bygger på förståelsen att en lärare med niqab kanske inte bör söka sig till en förskola där det arbetar män.

    Jag har aldrig träffat en kvinna med niqab som inte är öppen för dialog. Tvärtom har dessa kvinnor tillsammans med sina rektorer, lärare, kolleger och arbetsgivare samarbetat och
    genom dialog fått det att fungera.
    Jag kan aldrig acceptera de strukturer som förtrycker vissa kvinnor i Sverige, lika lite som jag kan acceptera att vissa kvinnor ska förhindras utbildning. Allas rätt till självbestämmande och utbildning ska alltid prioriteras före reaktionen att förbjuda det som känns okänt och obehagligt.

    Låt dialogen mellan kvinnorna och deras rektorer, lärare, kolleger eller arbetsgivare lösa varje enskilt fall. Det är en tradition av dialog och förståelse som Sverige har fört länge. Det går inte att försvara jämställdheten genom att förvägra kvinnor utbildning och jobb. Våra mänskliga rättigheter måste alltid gå först i de politiska besluten.

    YVONNE RUWAIDA (MP)

    oppositionsborgarråd i Stockholms stad

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X