X
Annons
X
Recension

Look now Förbluffande bra, Costello – men skippa franskan

Bra, vitalt och med rika 60-talsklanger. På Elvis Costellos nya album finns såväl en energisk aggressivitet som mjuka ballader. Mindre lyckat är det när den brittiske popveteranen försöker sjunga på franska.

Elvis Costello Foto: James O'Mara
Läs mer om Musikveckan med SvD

Elvis Costello diagnosticerades tidigare i år med cancer och var tvungen att ställa in den världsturné som bland annat skulle tagit honom till Dalhalla. Diagnosen och den efterföljande operationen sammanföll med, men hindrade inte, fortsatta inspelningar av det album som i dag släpps. Den högpresterande 64-åriga britten har dock sagt att det dröjer ett tag innan han ger sig ut på någon ny turné.

Inget av det ovan sagda går att ana sig till när man lyssnar sig igenom det drygt 47 minuter långa albumet (plus en kvart, om man väljer deluxe-utgåvan). Costello är ju exakt lika energiskt passionerad som han varit ända sedan han kom ut på den brittiska new wave-scenen punkåret 1977. Det kan man ju tycka vad man vill om. Själv vidhåller jag att vibratot och dramat i rösten är påfrestande och har ofta tänkt mig att det skulle bli bättre med andra sångare. Så också denna gång. Tänk bara hur ännu mycket härligare den helt igenom ljuvligt smöriga balladen "Suspect my tears" skulle bli med Rumer eller Adele eller, varför inte, Lisa Nilsson. Costello gör den bra, men jag vill höra den med en kvinna.

Elvis Costello

Foto: James O'Mara Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X