X
Annons
X
Recension

3 kvinnor Förbjuden att göra film – överträffar ändå sig själv

I "3 kvinnor" samsas kärlek till den folkliga kulturen och berättarkonsten med en kritisk blick på gamla patriarkala föreställningar och fördomar. Som vanligt leker Jafar Panahi med gränsen mellan film och verklighet.

Behnaz Jafari och Jafar Panahi i ”3 kvinnor”. Foto: Folkets Bio
Läs mer om Veckans biofilmer

Filmer där huvudpersonen under färden från punkt a till punkt b möter och tar sig förbi olika hinder har blivit något av en iransk specialitet. Just en sådan roadmovie var Jafar Panahis genombrottsfilm "Den vita ballongen", om en liten flicka som köpt en akvariefisk som hon ska försöka få med sig hem. Genren är också lösningen på flera av de religiösa restriktioner som gäller klädsel och hur relationer mellan kvinnor och män får gestaltas på film i Iran. I Jafar Panahis fall tillkommer ytterligare en begränsning. Sedan 2009 har han yrkesförbud. Han får varken regissera eller lämna landet. Med åren har han utvecklat begränsningarna till mästerskap. Hans förra film "Taxi Teheran" utspelade sig helt och hållet i en taxi där chauffören Panahi genomförde sin film genom att träffa och prata med sina passagerare.

Även i "3 kvinnor" befinner Panahi sig i en bil, denna gång tillsammans med skådespelerskan Behnaz Jafari. Hon har fått ett klipp inspelat på mobiltelefon från en ung flicka som hotar att hänga sig efter att hennes föräldrar förbjudit henne att gå på den teaterskola i Teheran där hon antagits. Nu vädjar flickan till den berömda skådespelerskan om att rädda henne. Chockad och ambivalent – hon är  tvungen att avbryta en filminspelning – tar hon sig an uppgiften. Är självmordsförsöket på allvar eller ännu ett påhitt av regissören Panahi? För liksom sin iranske kollega Abbas Kiarostami älskar Panahi att leka med gränsen mellan film och verklighet  bland annat genom att låta de medverkande spela sig själva.

Behnaz Jafari och Jafar Panahi i ”3 kvinnor”.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X