Annons
X
Annons
X
Konst
Kommentar

Clemens Poellinger: Förargelseväckande vurm för skönhet i konsten

Urban Larsson, ”Flore i blått”, 2005, olja på duk.
Urban Larsson, ”Flore i blått”, 2005, olja på duk. Foto: Sven-Harrys konstmuseum

2009 hade vi en figurationsdebatt i svenskt konstliv i samband med en utställning med så kallad retrogardistisk konst i den norske konstnären Odd Nerdrums efterföljd. Det handlade om att vara för eller emot det idealiserat sköna.

Nu väcker en utställning på Sven-Harrys konstmuseum med drottningmålaren Urban Larsson en efterklang av samma kulturkamp. ”Sven Harrys konstmuseum blundar för omvärlden…” , skriver Jessica Kempe i sin recension (DN 4/4) där hon vänder sig mot ”guldinramat hovmåleri […] och etnokitschiga porträtt”.

Värdekonservativa skribenten Susanna Popova, som i SvD framställt Johan Patricny, Urban Larssons målarkollega i samma genre, som en skönhetens riddare, var snabb med en sarkastisk tweet: ”Kul i DN Kultur – ägnar utrymme åt konst som är ’inte helt oförarglig’”. Själv kan Popova njuta av retrogardistiskt måleri i hemmiljö i form av Patricnys dandyfierade porträtt av maken Johan Hakelius.

Annons
X

”Högoktanigt ögongodis som vare sig problematiserar eller uppdaterar traditionen” skrev SvD:s Dan Backman om utställningen i sin ändå uppskattande recension (SvD 23/2). Jag instämmer och håller även med min 13-åriga dotter som sa ”vilka fina” om just de etnokitschiga porträtten, som hon positivt jämförde med Hötorgskonstspanjorskorna som pryder Café Vurma på Gästrikegatan, mittemot Sven-Harrys.

Alla vägar in till konsten är bra.

Annons

Urban Larsson, ”Flore i blått”, 2005, olja på duk.

Foto: Sven-Harrys konstmuseum Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X