Annons
X
Annons
X

Förändras de inte nu blir ingenting sig likt

Sedan 2002 har Socialdemokraterna nästan halverat sitt stöd bland dem som förvärvs-arbetar. Därmed har de detroniserats som arbetarpartiet, i betydelsen partiet för dem som arbetar.

Det var inte rut-avdraget, Lars Ohly eller kärnkraften som fällde Socialdemokraterna. Även om tillfrågade väljare uppgivit det som skäl till att de lämnat S för Alliansen.

Årets tapp är nämligen bara det senaste steget i en längre trend. I de senaste sex riksdagsvalen har S bara vid ett tillfälle (1994) fått över 40 procent av rösterna, upplyser den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld. Detta att jämföra med 1970- och 80-talen när S alltid fick en god bit över 40 procent.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Därför har inte heller socialdemokratiska partiföreträdares favoritanalys just nu att medierna skulle ha gynnat Alliansen särskilt stort förklaringsvärde. Inte ens det låga förtroendet för Mona Sahlin kan ge en fullständig bild.

    Annons
    X

    Mer ligger det nog i Bjerelds egen analys att Socialdemokraterna är ett barn av industrisamhället och har misslyckats med att formulera en politik för dagens samhälle.

    Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO är inne på ett liknande spår: ”Väljarna har uppenbarligen inte ansett att Socialdemokraterna är det arbetande folkets parti.”

    Han syftar på SVT:s vallokalundersökning där endast 22 procent av de förvärvsarbetande uppgav att de röstade på Socialdemokraterna. Det är ett stort tapp gentemot tidigare val. 2006 röstade 29 procent av de förvärvsarbetande på S och i valet dessförinnan 39 procent.

    På två val har Socialdemokraterna nästan halverat sitt stöd bland dem som arbetar och detroniserats som arbetarpartiet, i betydelsen partiet för dem som arbetar. Utan att ha stärkt sitt stöd bland dem som är arbetslösa. Starkast är Socialdemokraterna bland dem som har sjuk- och aktivitetsersättning.

    Om de håller på att bli Socialdemokraternas nya kärnväljare innebär det att partiet får ännu svårare att förnya sin politik.

    Även Irene Wennemo, tidigare chef för LO:s arbetslivsenhet efterfrågar en bredare socialdemokratisk berättelse: ”Den socialdemokratiska politiken måste istället präglas av en tydlig vision av hur samhället ska se ut.”

    Talande för alla de nämnda personerna är att de inte har någon central roll inom Socialdemokraterna. Ilija Batljan tillhör de få som har vågat kritisera den egna politiken med förslag om att införa förmögenhetsskatten och att ta bort rut-avdrag. Men förnyelsen kan inte bara bestå i fler butlerförslag.

    Ytterst är frågan vad som definierar ett socialdemokratiskt parti i post-industrialismens tid. Hur mycket kan partiet förnya sig för att bli attraktivt för väljarna och fortfarande vara socialdemokratiskt? S-partier i många andra europeiska länder brottas med liknande problem. Det gör inte frågan lättare att besvara. Men oavsett vilket svaret blir kommer analysen inte att få någon effekt så länge ledande socialdemokrater fortsätter skylla problemen på andra.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X