Recension

Ängeln i GroznyjFörändrad av kriget i Tjetjenien

KRIGETS OFFER ”Med tiden blev jag nästan anti­rysk”, skriver Åsne Seierstad i sin nya bok ”Ängeln i Groznyj”, där hon fokuserar på barnens situation i det krigsdrabbade Tjetjenien. Det finns inte en död ­sekvens i dessa makalösa berättelser, skriver Erik Löfvendahl.

Under strecket
Publicerad
Åsne Seierstad (född 1970) har rapporterat från krigshärdar på Balkan, i Afghanistan och Irak. 2002 slog hon igenom med reportageboken ”Bokhandlaren i Kabul”.

Åsne Seierstad (född 1970) har rapporterat från krigshärdar på Balkan, i Afghanistan och Irak. 2002 slog hon igenom med reportageboken ”Bokhandlaren i Kabul”.

Foto: KNUT FALCH/SCANPIX
Annons

Republiken Tjetjenien utropade sin självständighet från Ryssland 1991. Tre år senare tågade ryska trupper in i landet för att ”återställa ordningen” men de tjetjenska rebellerna, eller separatisterna som de kallades, skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka. Inte minst för orutinerade, unga ryska soldater som alldeles gick bort sig i gränderna i Groznyj.

När jag i höstas läste ”Krigets färger” av Arkadij Babtjenko fick jag en tydlig bild av situationen för en rysk soldat under Tjetjenienkrigen. Året efter den första ryska inmarschen i Tjetjenien bestämmer sig Åsne Seierstad för att Moskva inte är rätt plats för en utrikeskorrespondent som vill förmedla en nyanserad beskrivning av konflikten; i den nyutkomna Ängeln i Groznyj berättar hon bland annat om hur hon reser till ett krig. Genom kontakter bereds hon möjligheten att följa med en trupptransport till Tjetjenien.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons