Annons
X
Annons
X

Föräldrars oro togs inte på allvar

Ytterligare ett allvarligt fall av felbehandling rapporteras nu från Astrid Lindgrens barnsjukhus. En tidigare fullt frisk ett och ett halvt-årig flicka har avlidit i total organsvikt efter en lunginflammation som inte följdes upp. Nu kräver föräldrarna att personalen ställs till ansvar.

Foto: LARS PEHRSON

Tiden på avdelningen på Astrid Lindgrens sjukhus minns de som i en surrealistiskt mardröm.

Gång på gång försökte Henrik och Natercia slå larm om att dottern höll på att dö men ingen reagerade.

–Vi lämnade ifrån oss det finaste och dyrbaraste vi har och trodde vi kunde känna oss trygga men sjukhuset tog inte sitt ansvar. Mirabell fick inte den behandling hon borde haft rätt till, konstaterar föräldrarna. De får indirekt stöd i sin kritik av Socialstyrelsen som tidigare yttrat sig i fallet.

Annons
X

Först när Mirabell fick hjärtstillestånd efter en akut blodförgiftning som slagit ut organ efter organ insåg läkarna på avdelningen allvaret. Mirabell återupplivades och lades i konstgjord lunga men avled tre dagar senare efter ett gemensamt beslut att avbryta den livsuppehållande behandlingen. Mirabell var då hjärndöd.

Trots att det gått drygt ett år sedan dottern dog har de svårt att tala om hennes sista tid i livet. Sorgen, den ständigt närvarande, blir så smärtsamt levande när minnena ska kläs i ord.

–Det känns fortfarande så overkligt att vi kunde bli så illa behandlade, så ignorerande. Mirabell dog inför våra ögon utan att någon brydde sig förrän det var för sent, säger föräldrarna när vi träffas hemma i lägenheten i en Stockholmsförort.

Äldsta dottern är på dagis. Natercia har börjat arbeta igen som undersköterska på halvtid men Henrik är fortfarande så djupt skakad av det inträffande att han måste vara hemma på heltid. Fortfarande har de inte fått någon förklaring till vad som egentligen hände och om dotterns död hade kunnat förhindras.

Fallet har tidigare resulterat i en Lex Mariaanmälan från sjukhuset sida. Först nu orkar föräldrarna själva ge sin version av det inträffade. Deras anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är ett skakande vittnesmål från en vård där föräldrars intuitiva oro inte tas på allvar, där nonchalans och kyla får ersätta engagemang och empati.

Att båda föräldrarna har en lång bakgrund inom vården märks, både i ordval och slutsatser.

Fram till i december 2008 var de som vilken tvåbarnsfamilj som helst. Båda döttrarna gick på dagis. Förutom lite småförkylningar hade Mirabell aldrig varit sjuk. Föräldrarna beskriver henne som glad, trygg och positiv, ett barn det strålade kring.

–Hon blev ihågkommen av dem som träffade henne, man såg henne. Tills vi kom till avdelning Q80. Där blev vi och Mirabell osynliga.

Efter några dagar med hög feber som inte ville ge med sig sökte familjen akut vård på Astrid Lindgrens sjukhus en söndag i december 2008. Mirabell hade då 41 grader i feber och var ganska medtagen.

En kvinnlig läkare lyssnade på lungorna, remitterade till röntgen och ställde den förvän-tade diagnosen, lunginflammation. Natercia och Henrik trodde att de kunde pusta ut. Mirabell blir inskriven på avdelning Q80 och får vätska och antibiotika direkt in i blodet via dropp. Hon andas lugnt och verkar piggare.

Men redan nästa dag är Mirabell sämre. Hon verkar ha väldigt ont.

Mirabell får morfin och en snabbsänka tas. Läkaren lyssnar på hennes lungor och konstaterar att hon nog kommer att bli kvar på sjukhuset en längre tid.

Dag två konstaterar en ny läkare att Mirabell ser blek ut och ordinerar ett blodprov för att få svar på om hon lider av någon mer allmän infektion. Dagen går men inget prov tas.

Samtidigt blir allmäntillståndet allt sämre. Henrik och Natercia, som tillbringar hela dygnet med sin dotter, blir allt oroligare. De vill veta vilka prover som tagits och om antibiotikan har effekt. Till slut får de tag i ansvarig sjuksköterska men blir enligt Henrik bemötta med bister tystnad.

Senare samma dag blir Mirabell akut sämre. Hon slutar kissa, börjar kräkas blod och har svårt med andningen. Läkare tillkallas men trots de allvarliga symtomen vidtas inga åtgärder. När ronden kommer in dag tre undrar Henrik varför inget görs. I sin förtvivlan håller han upp dotterns svarta nedkräkta lakan. Är det här normalt, undrar han.

Först när dotterns kollapsar i kramp och hjärtstillestånd inser personalen allvaret. Då är det för sent. Mirabell återupplivas men hennes skador är för omfattande. Efter tre dagar avbryts behandlingen i konstgjord lunga. I kretsen av sin familj somnar Mirabell in för gott.

SvD har sökt överläkare Rutger Bennet som varit ansvarig för vården av Mirabell men han har valt att inte kommentera fallet.

Chefläkare Svante Baehrendtz beklagar och medger att det finns uppenbara brister i hanteringen av barnet.

–Vi har agerat för att motverka att det händer igen, säger han.

Under eftermiddagen igår ringde verksamhetschefen för Astrid Lindgrens sjukhus, Lisbeth Rosengren upp familjen och bad om ursäkt för den behandling familjen fått utstå på sjukhuset.

Fotnot: Föräldrarna har valt att bara framträda med förnamn.

Annons
Annons
X
Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X