Annons

Linda Nordlund:Föräldrar spelar roll

Enligt den nya TIMSS-undersökningen spelar det stor roll om föräldrarna tar aktiv del i barnets lärande.
Enligt den nya TIMSS-undersökningen spelar det stor roll om föräldrarna tar aktiv del i barnets lärande. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Publicerad

Svenska elever har förbättrat sina resultat i matematik och naturkunskap, kunde Skolverket meddela när undersökningen TIMSS 2015 presenterades under tisdagen. Både fjärde- och åttondeklassarna har lyft sig i matematik, och de sistnämnda även i naturkunskap.

Regeringskansliet och lärarfacken firar, i hopp om att detta är ett trendbrott, och inte bara ett tillfälligt avbrott i den tjugoåriga utförslöpan. I mätningen finns dock en trend som bör lägga sordin på feststämningen: vilka resurser eleven får med sig hemifrån har allt större betydelse för skolresultaten. Trots alla satsningar misslyckas den svenska skolan med sitt viktigaste uppdrag – att vara en murbräcka mot klyftor och klasskillnader.

Utbildning utan kostnad, tillgänglig för alla, är fortfarande en bärande del i svenskarnas stöd för välfärdsstaten. Folkskolans införande under 1840-talet bars av en demokratisk tanke; genom utbildning skulle barnen fostras till goda medborgare som kunde delta i samhällsdebatten. De som hade fallenhet (och lite tur) kunde dessutom få lämna sin läst för att läsa vidare. Skrån och stånd gav vika för meritokrati och individualism.

Annons

Men om det inte längre är så att skolan jämnar ut orättvisorna vi fötts in i, utan förstärker dem, kan själva poängen med en skattefinansierad utbildning ifrågasättas.

I skoldebatten låter det gärna som att det är lärarnas legitimation, klassernas storlek eller kommunens budget som avgör elevens kunskaper. En slutsats från IEA, den internationella organisationen för utvärdering av utbildningsresultat, är att TIMSS 2015 visar att tidiga insatser spelar roll: ”Högre resultat var kopplade till elever som deltagit i minst tre års förskoleprogram, och vars föräldrar ofta genomförde tidiga läs- och räkneaktiviteter tillsammans med barnen innan skolstart.”

I ett land där fler än nio av tio treåringar går i förskola borde alltså förutsättningarna finnas för att nå strålande skolresultat. Under alliansregeringen blev det krav på att utbildade förskollärare skulle leda arbetet på förskolorna. Dessa fick en ny läroplan, med större fokus på pedagogisk stimulans. Tanken var att lekande lärande skulle förstärka barnens språkinlärning, väcka intresset för matematik och teknik, samt ge dem en bättre start i skolan. Barn som behöver extra hjälp skulle kunna identifieras tidigare, lovade alliansledarna (DN Debatt 18/3-08).

Kanske har reformerna ännu inte fått effekt ute i förskolorna. Eller så är det någonting annat som gör att skolsystemets utjämnande uppdrag går baklänges.

I TIMSS fick elever och föräldrar svara på en enkät som mäter det som kallas för ”elevernas hemresurser för lärande”. En elev med ”många” resurser har fler än 100 böcker hemma, en förälder med eftergymnasial utbildning, tillgång till internet och ett skrivbord eller en plats att göra sina läxor på.

I Sverige är det få elever som helt saknar resurser för lärande i hemmet. Men det är desto fler som bara har ”några” resurser. Det kanske finns en bokhylla och dator i hemmet, men föräldrarna saknar högre utbildning och eleven har ingenstans att göra läxorna ostörd.

Skillnaderna mellan svenska elever med många resurser och de med några är, enligt Skolverket, betydande. I TIMSS-testerna för årskurs åtta skiljer omkring 60 poäng – nästan ett helt betygssteg på den fyrgradiga skalan – mellan dessa elevgrupper. Och klyftan har ökat sedan 2011.

”Ojämlikheten är det stora orosmolnet. Svensk skola ska vara bra för alla”, sade utbildningsminister Gustav Fridolin på presskonferensen. Om detta kan nog alla vara överens. Men på frågan om hur det ska gå till är ministern fortfarande svaret skyldig.

Att klargöra föräldraansvaret är ingen självklar valvinnare i villaområdena. Men det är nödvändigt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons