Annons
X
Annons
X

Ivar Arpi: Föräldrar påverkar inte sina barn

Alla som har fått barn någon gång under de senaste åren har nog fått höra det: Sätt gränser, men var inte för hård. Var lyhörd, men curla inte. Läs för dina barn. Etablera goda matvanor. Goda motionsvanor. Men vad alla råd av den här typen har gemensamt är att de inte påverkar vem barnet blir. Faktum är att vetenskapen på området är ganska enig: Hur noga du än tänkt ut din barnuppfostran kommer den inte att forma dina barns personlighet eller begåvning. Strikt eller slapp – den lilla påverkan föräldrar ändå har på sina barn försvinner när de blir vuxna. Och nej, att du är som du är beror inte heller på dina föräldrars uppfostran.

Jag vet hur det låter. På många sätt önskar jag att det inte var sant. Jag har just börjat jobba efter min andra föräldraledighet inom loppet av ett år, den här gången med mitt andra barn. Skulle det alltså inte spela någon roll vad jag som pappa gör? Jag har ju själv köpt mobil som hänger ovanför spjälsängen, stimulerande leksaker, pussel och både läser och sjunger för mina barn! Innan jag svarar, låt mig först presentera vad forskningen faktiskt säger.

Inte ett enda drag hade en ärftlighet som uppskattades vara noll.

Annons
X

Nyligen publicerades en metastudie i prestigefyllda Nature Genetics av så gott som alla tvillingstudier som publicerats under de senaste 50 åren. I materialet undersöktes en stor mängd personlighetsdrag och egenskaper hos mer än 14 miljoner tvillingpar i 39 länder. Såhär sammanfattar forskarna vad de fann: ”Våra resultat ger övertygande bevis för att alla mänskliga drag är ärftliga: inte ett enda drag hade en ärftlighet som uppskattades vara noll.” De fann vidare att föräldrarnas inverkan på barnen var nära noll för två tredjedelar av egenskaperna. Det är inget nytt, men studien imponerar i sin omfattning. Trots att de rent vetenskapligt är oomtvistliga är resultaten dock kontroversiella.

Ajabaja. Foto: Claudio Bresciani / TT / TT NYHETSBYRÅN

Tvillingstudier är det närmaste labbstudier man kan komma i samhällsvetenskapen. Eftersom enäggstvillingar är genetiskt identiska kan man avgöra hur mycket av en människas egenskaper som beror på arv och miljö. I studie efter studie har det visat sig att enäggstvillingar som växer upp i samma hem inte blir mer lika varandra än tvillingar som har separerats vid födseln. De är lika lika, och lika olika. Om hemmiljön, och föräldrarnas sätt att uppfostra dem på, hade haft avgörande betydelse borde de ha skilt sig åt mer. Då borde tvillingarna som växte upp tillsammans ha varit mer lika varandra, men så är det alltså inte. Samma resultat visas i studier av icke-biologiska syskon som växer upp i samma hem. Som vuxna är de lika olika varandra som främlingar, trots att de har delat miljö under så lång tid. Adopterade barn liknar sina biologiska släktingar mer i personlighet och begåvning än sin adoptivfamilj.

När människor på vänsterkanten uttrycker avsky för den här sortens forskning beror det i regel på att deras utopier bygger på att allt är sociala konstruktioner.

För enäggstvillingar är korrelationen mellan personlighetsdrag, som mätts på olika test, ungefär 50 procent. Den övriga delen utgörs av miljöfaktorer, visar bland annat den stora studien som inledde texten, men alltså i väldigt liten utsträckning av föräldrapåverkan. Vad är det då för miljöfaktorer? Allt utanför hemmet, kan man sammanfatta. Ett tydligt bevis för detta är att barn har samma dialekt som sina kamrater, inte som sina föräldrar. De anammar också värderingar på samma sätt. Precis som vuxna så vill barn få status och bli respekterade och anpassar sig därefter. Barns personlighet formas i interaktionen mellan generna och de grupper de befinner sig i. Föräldrarna påverkar dock hur barnen beter sig i hemmet, men effekterna avtar eller försvinner så fort barnet rör sig utanför hemmet. Det föräldrarna ger barnen är att de väljer många miljöer åt dem och på så sätt även en viss sorts kamratgrupp. Och att göra det möjligt för barnen att förvärva färdigheter som att spela gitarr eller fotboll.

Ingen svensk tidning har skrivit om den här metastudien. Kanske för att resultaten är kontroversiella. När människor på vänsterkanten uttrycker avsky för den här sortens forskning beror det i regel på att deras utopier bygger på att allt är sociala konstruktioner. Man vill oftast förklarar observerbara skillnader med något slags förtryck, maktordning eller norm. Så gott som allt kan ändras bara man har rätt politik, är tanken. Ärftlighet sätter käppar i hjulet för det. Vissa konservativa ogillar också resultaten eftersom de visar att kärnfamiljen inte är så viktig för barnens personlighet eller framgång, trots allt. Barn tar varken skada av att vara på förskola eller av att ha två mammor eller två pappor.

Var snäll mot dina barn nu, så kanske de är snälla mot dig när du är gammal.

Spelar det då ingen roll hur jag beter mig som förälder? Självklart gör det det. Men inte på det sätt som de flesta av oss har fått lära sig. Och tänk efter lite. Skulle vi säga likadant om relationen handlade om en partner? ”Det spelar ingen roll hur jag beter mig mot min fru, jag kan ju ändå inte göra om hennes personligheten!” Tanken att man bara behöver vara empatisk och kärleksfull om man kan forma en annan människa är ganska dyster. Varför tänker vi så om barn men inte om andra vi älskar? Släpp tanken om att barnen är lera som formas av dig. Dessutom kan vetenskapen faktiskt ge lite ångestlindring: barnuppfostran är inte hela världen.

Men en brasklapp är värd att få med. För på en punkt verkar forskningen visa att föräldraskapet ger långsiktiga effekter: systematisk vanvård, misshandel och övergrepp sätter verkligen spår. Psykologen Steven Pinker har kommenterat resultaten med en metafor: Om du tappar din iphone från en hög byggnad kommer den garanterat att gå sönder. Att du inte har haft något att göra med hur den är designad eller uppbyggd spelar självklart ingen roll. Det är ditt fel att den kommer att gå sönder eftersom det var du som tappade den.

Om inte det räcker som argument för att göra sitt bästa för sina barn,kan man tänka så här: Var snäll mot dina barn nu, så kanske de är snälla mot dig när du är gammal.

The Nurture Assumption en.wikipedia.org Selfish Reasons to Have More Kids en.wikipedia.org
Annons

Ajabaja.

Foto: Claudio Bresciani / TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X