Annons

För vampyrer är vänskapen blodigt allvar

Hur går det egentligen till att få vänner som ställer upp när det verkligen behövs? För vampyrfladdermöss är det en fullkomligt livsavgörande fråga.

En ny studie ger svar – och kan dessutom ge ledtrådar om hur smittsamma sjukdomar sprider sig bland människor.

Under strecket
Jörn Spolander / TT
Publicerad

Vänskapen börjar varsamt, ofta med att två vampyrer hänger extra nära varandra.

Foto: Uwe Schmidt/TT

Vampyrfladdermöss har en kort chans varje natt att suga blod för att överleva, oftast från boskap.

Foto: Uwe Schmidt/TT

Med hjälp av mörkerkamera kunde forskarna fånga ögonblicket då en vampyr för första gången bjöd en annan vampyr på blod.

Foto: Gerry Carter/TT

Egentlig vampyr (Desmodus rotundus) lever i flockar och har ett komplext socialt liv.

Foto: Uwe Schmidt

Forskaren Gerald Carter, The Ohio State University, och har specialiserat sig på vampyrfladdermössens beteenden och sociala strukturer.

Foto: Michelle Nowak/TT

Vampyrfladdermus klarar sig bara lite drygt två dygn utan färskt blod. Den som har dålig jaktlycka tre nätter i rad är helt beroende av att en vän gurglar upp några droppar av sin fångst, för att överleva till nästa nattliga möjlighet att suga blod från en ko eller något annat varmblodigt djur. Sedan förväntas den bjuda tillbaka när rollerna är ombytta.

Det kanske låter som en ganska rak och enkel relation – att bjuda och bjudas. Men för biologer har det länge varit en gåta att någon över huvud taget vågar ta det första steget, i synnerhet när individerna inte är släkt med varandra. För det är en farlig uppoffring för ett litet djur som helt och hållet saknar fettreserver att ge bort en del av sin måltid. Marginalen till svältgränsen minskar dramatiskt, och om det inte finns några garantier för att tjänsten kommer att returneras kan läget bli livshotande ifall det kniper kvällen därpå.

Annons
Annons
Annons