X
Annons
X
Recension

Fritt förfall För samlare av stenbergiana

Birgitta Stenberg gör i två (!) efterord i utgåvan av sin tidigare refuserade debutroman Fritt förfall, en stor poäng av att romanen i början av 50-talet refuserades av Bonniers förlag. Sett i backspegeln och mot bakgrund av några nutida litteraturvetares åsikter, är det meningen att man som läsare ska skaka uppgivet på huvudet åt Georg Svenssons åsikt att Stenbergs verk ”saknade litterära talanger”. Vidare underförstås att den egentliga anledningen till refuseringen var att förlaget inte skulle ha vågat ge ut något så kontroversiellt som en roman med lesbiska motiv.
När man väl läser Stenbergs manus i dag är det emellertid svårt att instämma i dessa synpunkter. Jag kan förstå att litteraturvetare numera finner det intressant med en bok som behandlar 1950-talets litterära klimat, men lika enkelt är det att förstå ”doktor Svenssons” (som han pejorativt kallas) omdöme.

Redan de inledande kapitlens skildring av det litterära 50-talets
Stockholm rymmer en dialog som tycks hämtad från någon ungdomsbok av typen Tvillingdeckarna. Antingen pratar man söderslang lika realistiskt som i en pilsnerfilm eller så diskuteras litteratur lika träigt som i en studentuppsats från Norra latin. Jag tillåter mig att betvivla att George Svensson överhuvudtaget kom fram till de lesbiska scenerna innan han fattade beslut om refusering av denna roman, vilken i och för sig växer under läsningen, men vilken samtidigt som helhet bär något påtagligt oförlöst över sig - bland annat ifråga om ett par berättartekniskt förvirrande perspektivbyten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X