X
Annons
X

För Flinck är Strindberg rock’n’roll

Thorsten. Och Strindberg. Elin Klinga ­tvekade inte inför rollen som Tekla i Fordringsägare, som Thorsten Flinck sätter upp som tv-teater för TV4:s räkning. Henrik Schyffert var tvungen att be sina bloggläsare avgöra om han skulle vara med ­eller inte, men en överväldigande majoritet sa ja.

Henrik Schyffert gör teaterdebut i en seriös roll i Fordringsägare. Thorsten Flinck regisserar och Elin Klinga spelar Tekla.
Henrik Schyffert gör teaterdebut i en seriös roll i Fordringsägare. Thorsten Flinck regisserar och Elin Klinga spelar Tekla. Foto: JUREK HOLZER

I vanliga fall vilar det något övergivet, bitterljuvt nostalgiskt över badhotell en eftermiddag under senvintern. Bakom en stängd dörr på Dalarö Strand Hotel hörs Stilla natt på piano, stöttat av jazzvispande trumslag. Illusionen av vinteride bryts när någon vrålar som ett skadskjutet djur. Det är Thorsten Flinck. Regissören av Fordringsägare testar ljudnivåer tillsammans med sitt band Flincka Fingrar inför de avslutande scenerna i tv-teatern. Sex dagars inspelning är på väg mot sitt slut och Henrik Schyffert är trött och omtumlad.

– När Thorsten ringde och frågade om jag ville vara med skrattade jag bara. Han och Elin har ju tillsammans 40, 50 års erfarenhet av teater. Jag har noll. Det här har varit en crashcourse i skådespeleri. Jätteroligt, om det inte var för att allt filmas, säger han när vi har slagit oss ner i en liten matsal på hotellet.

Elin Klinga sveper in i rummet iförd en lång klänning i sent 1800-talssnitt. August Strindberg skrev Fordringsägare 1889: ett triangeldrama mellan en kvinna och två män, den hon lever med och ex-maken. Relationer, kamp mellan könen, svek och hämnd — ja, det är dags att ta fram den gamla klyschan tidlöst igen. Och teaterhistorien, i alla fall den nutida, vilar på delar av ensemblens axlar.

Annons
X

Elin Klinga är starkt förknippad med Dramaten efter många år på nationalscenen, i vår spelar hon Drottning Kristina i jubileumsföreställningen Tre kronor. Thorsten Flinck fick sparken i början på 2000-talet efter att ha varit på Dramaten sedan mitten av 80-talet och har sedan dess bedrivit projekt på mer eller mindre gerillanivå: rockkonserter, enmansföreställningar, rysarläsning i TV4 och så vidare. Henrik Schyffert ska visserligen stå på Dramatens scen med Killinggänget nästa år, men i det här sällskapet och sammanhanget är han en färsking.

– Jag jobbade med Thorsten i Bländverk för tolv år sedan. ­Sedan träffades vi i Backanterna som Bergman satte upp. Thorsten skulle spela Dionysos men blev sjuk och jag fick ta över rollen, märkligt nog, säger Elin Klinga.

Mannen hon talar om har tagit en paus i arbetet för att fullborda trojkan. Det är tredje gången Thorsten Flinck gör tv-teater för TV4:s räkning, en allians de flesta inte ser som solklar. Men efter tv-uppsättningarna av Paria och Den starkare (där Mikael Persbrandt också medverkade) väntar alltså Fordringsägare, som ska sändas på långfredagen.

– Jag vill bygga upp ett Strindbergotek på TV4 och levererar jävligt kvalitativ vara för en relativt liten summa pengar. Kan vi bara få tittarna att förstå att det är mycket mer rock’n’roll och underhållning i det här än i Goda grannar eller Vänner och fiender så blir det bra tittarsiffror också, säger Thorsten Flinck.

I rasande fart meddelar han att egentligen hade han velat sätta upp Fadren, men det är en för stor uppsättning i regementsmiljö, att alla som någon gång levt i en relation kan känna igen sig i Fordringsägare och att svensk ­teater är alldeles för medelklassig, till skillnad från i Frankrike dit teatern importerades av höns­tjuvar och horor. Det sistnämnda ämnet utvecklade han mer noggrant i en intervju i Expressen för ett par år sedan inför sin tolkning av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, men låt gå. Återanvändning är på modet. Sedan återvänder han till rummet där slutscenen ska spelas in, men den här gången med reporter och fotograf i släptåg.

Där blir Thorsten Flincks intensitet mer fokuserad. Svensk teaters enfant terrible vandrar visserligen runt och halsar flaska efter flaska läsk när han inte tjoar anekdoter om hur det var att regissera Tord Peterson, Ingvar Kjellson och Meta Velander i sin uppsättning av Den goda människan i Sezuan på Dramaten för tio år sedan, men i utrymmet mellan utropen har han örnkoll. Inga detaljer lämnas åt slumpen, trots att tempot är högt uppskruvat.

Producenten Angelica Wallgren berättar att teamet inte har dragit en minut över inspelningsschemat. I slutscenen spelar pianisten Ulf Wahlberg en mättad version av Björn Afzelius låt Elsinore, från albumet med samma namn som släpptes samma år artisten dog, 1999.

Från början är det bara Wahlberg och pianot som syns i tv-monitorn, men när Thorsten Flinck börjar lägga till rekvisita är det som att se en konstnär måla. Han tänder ljus i kandelabrar, springer i väg och hämtar en hög hatt åt pianisten, lägger ut rosor på pianot och strör rosenblad på hattbrättet. Koncentrationen är total: han muttrar en stund för sig själv innan han lutar ett par kryckor mot väggen, efter en stunds funderande vänder han dem upp och ner.

– Det ska vara döda kryckor, säger Flinck med låg röst.

En stund tidigare har Elin Klinga och Henrik Schyffert enats om att en av de stora upplevelserna av att jobba med Thorsten Flinck är att han inte väjer för det teatraliska, i motsats till nedtonad naturalism. Själv instruerar han Flincka Fingrar med orden "teatralt, men inte bombastiskt", men ingenting säger så mycket som sättet han strör blomblad över ett hattbrätte.

Läs även

Annons
X
Annons
X

Henrik Schyffert gör teaterdebut i en seriös roll i Fordringsägare. Thorsten Flinck regisserar och Elin Klinga spelar Tekla.

Foto: JUREK HOLZER Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X