Recension

DirchFör evigt dömd till komiker

Under strecket
Publicerad
Annons

Frankrike hade Fernandel och Bourvil, Mexiko hade Cantinflas och Italien hade Totò. Sverige hade Nils Poppe. De var extraordinära komiker med ljudfilmen som arena. Ett fåtal fick internationell popularitet, resten var välbevarade regionala hemligheter. Någon gång kunde omvärlden ta del av deras väsen – Poppes Jof i Det sjunde inseglet eller Cantinflas som Passepartout i Jorden runt på 80 dagar är sådana visitkort – men till skillnad från det mera gränslösa stumfilmsgänget så var de oftast ”lost in translation” utanför hemmaplan. Där de å andra sidan var folkliga nationalskatter av oöverskattbart värde, ofta i mellan 50 och 150 filmer per personlighet.

Danmarks ärkesvar på ovanstående är Dirch Passer (1926–80), en kongenial dekokt av JoeE Browns jätteflabb, Peter Ustinovs lingvistiska rappakalja och Tommy Coopers utsökt tajmade fummel samt, så klart, det som är och förblir pur Dirch, humoristiskt helgon i dansk kulturkanon.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons