För Eeva Kilpi är minnet en tvilling

Karelen måste återlämnas till Finland - det är den finska författaren Eeva Kilpis bestämda åsikt. Nu är en folkrörelse på gång i hemlandet som vill diskutera frågan om ett återlämnande. Eeva Kilpis bok, om barndomen i Karelen, hade inte kunnat komma mer lägligt.

Under strecket
Publicerad

Eeva Kilpi polemiserar i sin nya bok mot Virginia Woolf; det räcker inte med eget rum – en människa måste ha en egen säng och den skall vara skön. Ensamma kvällar och nätter är inte de minst viktiga bland de erfarenheter vi får i sängen, skriver hon.

Annons

För Eeva Kilpi är minnet en tvilling - den känslan har hon haft sedan barnsben. Medan hon själv ”i stum förundran” betraktade saker och ting fanns denna tvilling fastvuxen vid henne - men med ”egen inre sekretion”. Minnet hade redan börjat insöndra medlidande och medkänsla i henne.

– Ja, säger hon lite hjälplöst - allt måste man ju inte förstå.
Det är väl för att förstå lite mer som hon skriver, nu senast den 450-sidiga Gränslöshetens tid. Den är till genren en barndomsskildring men i teknik och detaljer ett sinnrikt komponerat minnesarbete där hennes elva första levnadsår gestaltas. De utspelade sig i Karelen, i Raivattala by i Hiitola; det var där Eeva stod i fönstret den 30 november 1939 och såg bombplanen komma. Det var då hennes barndom tog slut: ”min tideräkning började på nytt” skriver hon. Vinterkriget var ett faktum - trots att man idogt bett till Gud om att få slippa, också Eeva, på knä vid mammas säng ”Böner är som djurens läten. De frågar inte efter om någon lyssnar, om Gud, ödet eller historien lyssnar.”

Annons
Annons
Annons