X
Annons
X
Recension

Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen ”Jag mår illa, för att säga det med Ugglas egna ord”

Det börjar ju så bra – den rastlösa rockstjärnan går igenom sitt liv som ett led i en adhd-utredning. Men den tradiga katalogen över bra och dåliga egenskaper hos människor han mött tär på kärleken till Magnus Uggla, som stundtals framstår som en osympatisk mobbare.

”En hög bunt av dåliga recensioner har fått mig att bli bra på att ta dåliga recensioner”, säger Magnus Uggla i SvD:s intervju från 23/9. Foto: Lars Pehrson
Läs mer om Vinterns böcker 2018

Under mina tonår var Magnus Uggla en frisk fläkt av fräckhet. En glammigare, roligare och folkligare punkrockare, en som sa ”up yours” till alla som tycker att bara de som sjunger rent får medverka i kören, och som fick en hel generation att skräna med i hans låtar, studsande upp och ner. Allra vassast är väl Magnus Uggla som skådespelare, men han är också skicklig på att skriva låtar som fastnar som berget innanför skallbenet.

Så visst finns det anledning att ge ut Ugglas memoarer, särskilt med den fina inramning som de har: artistens son har fått en diagnos och därför ska Magnus utredas för sin rastlöshet. För att göra det behöver psykologen en familjeanamnes, en sammanställning om hur Magnus var som barn. Men Magnus pappa och bror är döda, hans äldsta brorsa bor i Portugal och mamman är så dement att hon tror att Magnus är hennes "lover boy".

”En hög bunt av dåliga recensioner har fått mig att bli bra på att ta dåliga recensioner”, säger Magnus Uggla i SvD:s intervju från 23/9.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X