X
Annons
X
Recension

Snorre Säl För alla som förälskat sig i sälen

Det är något speciellt med sälar åtminstone kan man tro det när man följer matningsrundan på Skansen i Stockholm. Det är alltid som flest barn och vuxna just vid sälmatning, man pekar och skrattar åt de matfriska djuren. Sälarna slår med sina labbar, skäller likt glada hundar och tittar förväntansfullt med sina stora, runda ögon. I den stunden är det nog ingen som minns att Östersjöns gråsälstam i början på 1970-talet var starkt hotad framför allt av PCB-gifter, som gjorda honorna sterila. Det är säkert heller ingen som ägnar en tanke åt vilken skada det anses att sälarna gör på fiskenäten. Nej precis som Daniel i Anna Roos fotografiska bilderbok Daniel och sälarna blir vi alldeles förälskade i dem. Men Daniel gör något de flesta av oss inte gör, han beger sig tillsammans med Naturhistoriska riksmuseets sälforskare och projektledare Anna Roos till avelshägnet
för gråsäl i Forsmark. Där får han följa de små kutarna från att de är nyfödda tills att de några veckor senare släpps vid Måkläpppen utanför Falsterbo. Då är de försedda med sändare.

Bilderbokens text är enkel och informativ. Anna Roos skriver som om det var Daniel som återberättade det hon berättar för honom. De beskrivande avsnitten varvas med upplevelsebetonade avsnitt där perspektivet är naivt. Daniel hör hur det smackar och mumsar när sälbebin diar och han tycker det låter gott. Daniel önskar att han kunde lära sig simma lika enkelt och snabbt som den lilla kuten.
Färgfotografierna varierar i format från helsidesbilder till mindre bilder inskjutna i textmassan. I bilderna möter man sälarna riktiga nära. Fotona fungera som förstärkning till Daniels känslomässiga engagemang - helt utan att sentimentalisera sälarna. Det är faktabilder valda för att ge kunskap om sälar och sälprojektet.
Anna Roos utnyttjar i den här bilderboken liksom i den tidigare Sälliv, som fick Världsnaturfondens pris som
Årets Pandabok för barn och ungdom 2001, den fotografiska bilderbokens genrespecifika förutsättningar att förena fakta med upplevelse. Bilderna är välfokuserade med tydlig skärpa på upplevelsen. Bilden behöver inga övertydliga förklaringar för att man ska veta precis vad man ska titta på. Därutöver har bilderna den egenskapen att man efter en stunds betraktande upptäcker lite mer. Roos fotografier handlar om att se och upptäcka. Sälarna tittar på läsaren och på varandra, Daniel tittar på sälarna och vi tittar på Daniel som tittar på sälarna på så sätt skapas ett engagemang.
Boken avslutas med uppslag som behandlar projektet och ger tips om webbadresser. På webben kan man följa de små kutarnas vidare äventyr ute i Östersjön. Årets kutar har just placerats ut.
En helt annat typ av sälberättelse möter vi i den i dag klassiska norska sagan Snorre Säl. Frithjof Saelen som ritade och berättade om Snorre Säl var aktiv inom den norska motståndsrörelsen under andra världskriget och bilderboken var ett sätt att
berätta om motstånd för barn.
Det håller på att gå riktigt galet för den godtrogne lille sälpojken när han lyssnar till quislingmåsarna - men han räddas undan isbjörn och späckhuggare. Även om Saelens moraliserande sätt att berätta känns passé har sagan sorgligt nog ett alltid lika aktuellt politiskt budskap. Akta dig - lyssna inte till förrädare - du vet inte var de lurar och lär av dem du vet att du kan lita på. Framför all låt dig inte luras av smicker.
Boken kom ut 1941 och fick först positiv kritik av de tyska ockupanterna. De insåg dock till sist vad sagan berättade och boken blev totalförbjuden. Men den levde ett underjordiskt aktivt liv inom motståndsrörelsen. Den översattes till svenska först 1946. Författaren dog i januari i år och det är glädjande att En bok för alla hedrar Saelen på detta vis. Utgåvan är försedd med ett efterord som berättar bokens historia.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X