Ludvig Beckman:Folksuveräniteten är en ännu olöst fråga

”We, the people” står det i den handskrivna dokumentet från 1787 som uttrycker USA:s folksuveränitet.
”We, the people” står det i den handskrivna dokumentet från 1787 som uttrycker USA:s folksuveränitet.

Den folkmassa som stormade Kapitolium må ha uppfattat sig som ”folket” och att de därför hade rätten på sin sida. Mer än 200 år efter att folkets överhöghet först hyllades är den till sitt innehåll ännu mystisk och oklar.

Under strecket
Publicerad
Annons

Stormningen av Kapitolium den 6 januari visar på demokratins utsatta ställning i en tid av populism och postsanning. Men försöket att ogiltigförklara ett demokratiskt val rymmer också en annan berättelse, som inte enbart handlar om hotet från anti-demokratiska krafter. Den andra berättelsen handlar om hur vi ska förstå grunderna för en legitim demokratisk ordning. Är en demokrati detsamma som sina procedurer och institutioner – allmänna val och folkvalda församlingar – eller utgår makten ytterst från folket som därmed också har rätten att ingripa och omkullkasta det egna styrelseskicket?

För att förstå den inre motsättning som demokratin rymmer behöver vi inte gå längre än till den princip som är utgångspunkten för den amerikanska såväl som den svenska demokratin: folksuveräniteten. I USA är folksuveräniteten uttryckt i konstitutionen från 1787: ”We, the people”. I samband med frigörelsen från det brittiska imperiet var det angeläget att visa att ”folket” i de forna amerikanska kolonierna nu tagit makten över sitt eget öde. Men för amerikanerna uttrycker ”We, the people” ett budskap som också riktar sig till den egna statsmakten. Lagstiftarens makt utgår från folket. Det är i den kontexten vi bör förstå slagorden som hördes på Kapitoliums trapp: ”Det är vårt hus!”

Annons
Annons
Annons