Annons

CoralineFolkoperans skräckis är bitvis genant mossig

Ingrid Tobiasson (Miss Forcible), Hillevi Martinpelto (Miss Spink) och Robyn Allegra Parton (Coraline) i ”Coraline”.
Ingrid Tobiasson (Miss Forcible), Hillevi Martinpelto (Miss Spink) och Robyn Allegra Parton (Coraline) i ”Coraline”. Foto: Markus Gårder

I skräckfantasin ”Coraline” förpackas anonym musikmodernism i mossig gestaltning. Här finns lite teatermagi men också tillyxad barnslighet och fetstilade schabloner.

Under strecket
Publicerad

Ulrik Qvale som Mr Bobo.

Foto: Markus GårderBild 1 av 1

I samarbete med några internationella operahus presenterar Folkoperan Mark-Anthony Turnages opera ”Coraline” (från 9 år) efter Neil Gaimans skräckfantasiroman. ”Coraline” är en moralitet om en flicka som får lära sig att allt inte är guld som glimmar. Familjen är nyinflyttad, hon trivs inte, föräldrarna har fullt upp med sitt och dessutom serveras hon kålrotssoppa. Då upptäcker hon en mystisk dörr, som leder in till en annan värld, spegelvänd mot hennes vanliga. Där verkar allt underbart. Här är de vuxna generösa, ingen tjatar och det vankas läskeblask och chokladtårta. Men föräldrarna där har knappar i stället för ögon.

Den andra mamman kramar Coraline och vill sy fast knappögon på favoritflickan, så hon kan stanna för evigt. Det krävs både mod och uppfinningsrikedom för att Coraline ska klara sig ur låtsasföräldrarnas klor. För att inte tala om när hon ska övermanna den avhuggna häxhand som girigt fingrar fram bakom spiselhällen.

Annons
Annons
Annons